Örlogsvimpel – Wikipedia

Örlogsvimpel är ett långsmalt, ofta kluvet, band av flaggduk som förs ombord örlogsfartyg eller båt som tillhör en örlogsflotta. Färgerna hämtas vanligtvis från nationalflaggan. Örlogsvimpelns funktion är att utgöra befälstecken för sjöofficer som är fartygschef. Den förs på stång eller i fartygets högsta masttopp.

I Sverige är örlogsvimpel befälstecken för officer ur marinen med kommendörkaptens/överstelöjtnants eller örlogskaptens/majors tjänstegrad. Örlogsvimpeln har två parallella längsgående fält, ett blått (överst) och ett gult. Längden är avsevärt större än basen och den yttre änden är kluven.

Svenska flottan har haft bestämmelser om örlogsvimpel sedan år 1717. 1756 förbjöds civila fartyg att föra sådan vimpel och 1844 avskaffades örlogsvimpel på tullverkets fartyg. Äldre benämning var kronovimpel.

Före 1972 års befälsreform, då underofficersgraderna i praktiken togs bort, utgjorde örlogsvimpel befälstecken för officer ur marinen som inte var flaggman. I äldre tider benämndes därav chef som hade rätt att föra örlogsvimpel för vimpelman.