Ängsull – Wikipedia
Ängsull | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass | Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae |
Ordning | Gräsordningen Poales |
Familj | Halvgräs Cyperaceae |
Släkte | Ull Eriophorum |
Art | Ängsull E. angustifolium |
Vetenskapligt namn | |
§ Eriophorum angustifolium | |
Auktor | Honck., 1600-talet |
Utbredning | |
Ängsull (Eriophorum angustifolium, synonym Eriophorum polystachion) är ett halvgräs inom ullsläktet som förekommer i Nordamerika, norra Asien och Europa. Det växer i öppna våtmarker och myrområden över hela Sverige. Varje strå är upp till en halv meter högt och i toppen hänger på sommaren tre till fem bomullsliknande ax. (Signifikant är att växten på engelska kallas cottongrass, bomullsgräs.) Ett annat namn som brukats i Uppland och Södermanland är harull, [1] som ibland används även om den liknande arten tuvull. I Svenskfinlands dialekter är ängsull även känt som balltagäl. Ängsull liknar annars mycket arterna gräsull (E.latifolium) och kärrull (E.gracile). Andra något liknande arter inkluderar rostull (E. russoleum) och polarull (E.scheuchzeri).
Bildgalleri
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 244 Gleerups, Lund 1832…1837 / faksimilutgåva Malmö 1962 [1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Bo Nylén: Nordens Flora (andra upplagan), Bokförlaget Prisma, Stockholm 2000, ISBN 91-518-3821-4 (kart), ISBN 91-518-3823-0 (hft)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Den virtuella floran - Ängsull
- Ängsull i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Wikimedia Commons har media som rör Ängsull.
|