1681 Steinmetz – Wikipedia
1681 Steinmetz | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Marguerite Laugier |
Upptäcktsplats | Nice |
Upptäcktsdatum | 23 november 1948 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1681) Steinmetz |
Alternativnamn | 1948 WE, 1926 YA, 1936 BE, 1939 VC, 1945 ED, 1957 YH, 1958 AE, A914 DB[1] |
Uppkallad efter | Julius Steinmetz[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,248 AU |
Perihelium | 2,143 AU |
Halv storaxel | 2,696 AU |
Excentricitet | 0,2049603 |
Siderisk omloppstid | 4,43 år |
Medelomloppshastighet | 18,14 km/s |
Medelanomali | 165,7° |
Inklination | 7,207° |
Longitud för uppstigande nod | 94,36° |
Periheliumargument | 1,345° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 16,1 km |
Synodisk rotationsperiod | 8,9 h |
Albedo | 0,161 |
Absolut magnitud (H) | 11,44[3] |
1681 Steinmetz eller 1948 WE[1] är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes den 23 november 1948 av den franska astronomen Marguerite Laugier i Nice. Den har fått sitt namn efter den tyske amatörastronomen Julius Steinmetz.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 16 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1681 Steinmetz” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1681. Läst 5 september 2017.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1681) Steinmetz. Springer Berlin Heidelberg. sid. 134. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1682. Läst 5 september 2017
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|