1873 Agenor – Wikipedia
1873 Agenor | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
Upptäcktsdatum | 25 mars 1971 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (1873) Agenor |
Alternativnamn | 1971 FH[1] |
Uppkallad efter | Agenor[3] |
Småplanetskategori | Jupiters trojaner (trojanska lägret)[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 5,707 AU |
Perihelium | 4,749 AU |
Halv storaxel | 5,228 AU |
Excentricitet | 0,0915643 |
Siderisk omloppstid | 11,95 år |
Medelomloppshastighet | 13,03 km/s |
Medelanomali | 75,12° |
Inklination | 21,88° |
Longitud för uppstigande nod | 197,9° |
Periheliumargument | 358,1° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 50,7 km |
Synodisk rotationsperiod | 20,6 h |
Albedo | 0,062 |
Absolut magnitud (H) | 10,26[4] |
1873 Agenor eller 1971 FH[1] är en trojansk asteroid i Jupiters lagrangepunkt L5.[2] Den upptäcktes 25 mars 1971 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Agenor i grekiska mytologin.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 50 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 1873 Agenor” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=1873. Läst 17 mars 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 1873 Agenor” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=1873. Läst 27 juli 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (1873) Agenor. Springer Berlin Heidelberg. sid. 150. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_1874. Läst 17 mars 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|