2618 Coonabarabran – Wikipedia
2618 Coonabarabran | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Eleanor F. Helin, Schelte J. Bus |
Upptäcktsplats | Siding Spring-observatoriet |
Upptäcktsdatum | 25 juni 1979 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (2618) Coonabarabran |
Alternativnamn | 1979 MX2, 1975 VP6, 1975 XS3[1] |
Uppkallad efter | Coonabarabran[3] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
Omloppsbana[4] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,386 AU |
Perihelium | 2,664 AU |
Halv storaxel | 3,025 AU |
Excentricitet | 0,1192886 |
Siderisk omloppstid | 5,26 år |
Medelomloppshastighet | 17,13 km/s |
Medelanomali | 339,4° |
Inklination | 9,220° |
Longitud för uppstigande nod | 281,3° |
Periheliumargument | 76,47° |
Fysikaliska data[1] | |
Dimensioner | 12,3 km |
Albedo | 0,183 |
Absolut magnitud (H) | 12,52[4] |
2618 Coonabarabran eller 1979 MX2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 25 juni 1979 av de båda amerikanska astronomerna Eleanor F. Helin och Schelte J. Bus vid Siding Spring-observatoriet. Den är uppkallad efter orten Coonabarabran vid vilken Siding Spring-observatoriet är placerat.[3]
Asteroiden har en diameter på ungefär 12 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[2]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 2618 Coonabarabran” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2618. Läst 18 maj 2018.
- ^ [a b] ”AstDyS 2618 Coonabarabran” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2618. Läst 29 oktober 2020.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – 2618 Coonabarabran. Springer Berlin Heidelberg. sid. 214. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2619. Läst 18 maj 2018
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|