3 Juno – Wikipedia

	3 Juno
Upptäckt
Upptäckare	K. L. Harding
Upptäcktsplats	Lilienthal
Upptäcktsdatum	1 september 1804
Beteckningar
MPC-beteckning	3 Juno
Uppkallad efter	Juno (gudinna)
Småplanetskategori	Asteroidbältet; Juno-asteroid
Omloppsbana
	Epok: 27 augusti 2011
Aphelium	3,352758478 AU; 501 565 529 km
Perihelium	1,9895904 AU; 297 638 480 km
Halv storaxel	2,671174421 AU; 399 602 005 km
Excentricitet	0,25516269
Siderisk omloppstid	1 594,60014 d (4,37 år)
Medelomloppshastighet	18,206 km/s
Medelanomali	122,32354°
Inklination	12,980863°
Longitud för uppstigande nod	169,91026°
Periheliumargument	248,18736°
Fysikaliska data
Dimensioner	290×240×190 km; 233,92 km
Massa	1,81±0,40×1019kg
Medeldensitet	2,7 g/cm³
Siderisk rotationsperiod	7,2095 h
Axellutning	27°
Polekliptisk latitud	103°
Polekliptisk longitud	+27°
Albedo	0,2383 geometriskt
Yttemperatur	; Medel: ~163; Max: 301
Spektraltyp	S
Absolut magnitud (H)	5,33

För andra betydelser, se Juno (olika betydelser).

3 Juno var den tredje asteroiden som upptäcktes. Upptäckten gjordes av den tyske astronomen Karl Ludwig Harding, den 1 september 1804 med hjälp av ett teleskop med endast 50 mm öppning. Den gavs namnet Juno efter gudinnan Juno, som var den största gudinnan av alla i den romerska mytologin.^[6]

Juno står för ca 1,2% av all massa i asteroidbältet och den är huvudasteroiden i Juno-gruppen.^[2] Juno är en typisk S-asteroid. Infraröda bilder visar att den har en krater på nästan 100 km i diameter.^[7] Jämför det med att Juno själv har en genomsnittlig diameter på 230 km.

Fysiska egenskaper

Vid studier av den ovan nämnda stora kratern har det framkommit att den troligen har bildats ganska nyligen. Den avslöjar dessutom att asteroidens skorpa innehåller olivin och pyroxen.^[8]

Referenser

^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 30 januari 2009
^ [a b] ”AstDyS 3 Juno” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3. Läst 16 juli 2020.
^ [a b c] ”JPL Small-Body Database Browser on Juno” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 8 september 2011. https://web.archive.org/web/20110908132927/http://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3. Läst 30 augusti 2011.
^ Yu. Chernetenko. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 23 september 2008.
^ [a b c d] M. Kaasalainen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. Arkiverad från originalet den 16 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080216072340/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. Läst 13 september 2008.
^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 13. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA13&dq=3+Juno&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=3%20Juno&f=false. Läst 27 april 2015
^ ”CfA Press Release Images”. Arkiverad från originalet den 4 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080704025726/http://cfa-www.harvard.edu/press/pr0318image.html. Läst 10 september 2008.
^ Sallie Baliunas, Robert Donahue, Michael R. Rampino, Michael J. Gaffey, J. Christopher Shelton and Subhanjoy Mohanty (maj 2003). ”Multispectral analysis of asteroid 3 Juno taken with the 100-inch telescope at Mount Wilson Observatory”. Icarus. sid. Volume 163, Issue 1, Pages 135-141. doi:10.1016/S0019-1035(03)00049-6. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0019103503000496?via%3Dihub.

Externa länkar

Diagram över omloppsbanan för 3 Juno från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)

[1] "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 30 januari 2009

[AstDyS-2] [a b] ”AstDyS 3 Juno” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3. Läst 16 juli 2020.

[JPL-3] [a b c] ”JPL Small-Body Database Browser on Juno” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 8 september 2011. https://web.archive.org/web/20110908132927/http://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3. Läst 30 augusti 2011.

[Chernetenko-4] Yu. Chernetenko. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 23 september 2008.

[Kaasalainen2002-5] [a b c d] M. Kaasalainen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:10.1006/icar.2002.6907. Arkiverad från originalet den 16 februari 2008. https://web.archive.org/web/20080216072340/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf. Läst 13 september 2008.

[GBname-6] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 13. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA13&dq=3+Juno&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=3%20Juno&f=false. Läst 27 april 2015

[CfA-7] ”CfA Press Release Images”. Arkiverad från originalet den 4 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080704025726/http://cfa-www.harvard.edu/press/pr0318image.html. Läst 10 september 2008.

[8] Sallie Baliunas, Robert Donahue, Michael R. Rampino, Michael J. Gaffey, J. Christopher Shelton and Subhanjoy Mohanty (maj 2003). ”Multispectral analysis of asteroid 3 Juno taken with the 100-inch telescope at Mount Wilson Observatory”. Icarus. sid. Volume 163, Issue 1, Pages 135-141. doi:10.1016/S0019-1035(03)00049-6. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0019103503000496?via%3Dihub.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]