Adolf Åström – Wikipedia

Adolf Åström, född 5 november 1863 i Åryds församling, död 3 oktober 1932 i Malmö,^[1][2] var en svensk jurist och rättshistoriker.

Åström blev student vid Lunds universitet 1886, filosofie kandidat 1888, avlade hovrättsexamen 1890 och blev juris utriusque kandidat 1893. Han var docent i närings- och finansrätt mellan 1899 och 1917. Åström blev juris utriusque licentiat och juris utriusque doktor 1903. Han var tillförordnad professor i speciell privaträtt 1903–1908 och i stats-, förvaltnings-, kyrko- och folkrätt 1908–1910.

Åström var sekreterare i vattenfallskommittén 1899–1903, ombudsman i Skånes stadshypoteksförening från 1910 och advokat i Malmö från 1907. Han är begravd på Östra kyrkogården i Malmö.

Adolf Åström var son till hemmansägaren Olof Åström och Ingeborg Jonsdotter. Han var gift med Ida Natalia Nilsson, född 1876, dotter till hemmansägaren Salomon Nilsson och Petronella Andersdotter.

• Wikisource har originalverk som rör Om svensk jordäganderätt.
  Om svensk jordäganderätt
  , 1897.
• Om svensk vattenrätt, 1899.
• Das Wasserrecht in Nord- und Mitteleuropa, 1905.
• Samhällets jordäganderätt, 1907.
• Valkretsordningen till riksdagens första kammare, 1910.
• Efter strand eller efter byalag, 1915.
• Om det vattenrättsliga preklusionsförfarandets räckvidd, 1916.
• Loi sur le régime des eauc du 28 juin 1918, 1918–1919.

• Hjalmar Gullberg & Torsten Uggla: Svensk biografisk kalender, band I, Malmöhus län, Stockholm 1919, sid. 376.
• Åström, Adolf i Vem är det 1925
• Åström, Adolf på SvenskaGravar.se