Allotropi – Wikipedia

Allotropi är fenomenet att vissa ämnen kan förekomma i olika former – allotroper – av grundämnet.^[1] Allotropi benämndes 1841 av Berzelius^{[källa behövs]}, och hade då ingen förklaring. Numera vet man att det handlar om hur grundämnenas atomer kan sitta ihop i olika strukturer och att det är denna skillnad som ger upphov till allotropernas olika egenskaper.^[2]

År 1860 kunde man fastställa att ozon, en allotrop form av syre, hade 50 procent högre molekylmassa, så att man drog slutsatsen att det handlade om O₂ och O₃. Ett annat exempel är grafit, diamant, buckminsterfulleren och grafen som är fyra allotroper av kol.^{[källa behövs]}. Järn förekommer som alfa- och gammajärn.^[2] Fosfor förekommer som röd- och gul fosfor. Svavel kan förekomma som rombiskt- och monoklint svavel.^[1]

• Isomeri
• Polymorfi