Anders Planman – Wikipedia

Anders Planman
Född1724[1][2]
Hattula[3], Finland
Död25 april 1803[1]
Pemar[3], Finland
Medborgare iFinland
Utbildad vidUppsala universitet
Sysselsättningfysiker, matematiker
ArbetsgivareUppsala universitet
Redigera Wikidata

Anders Planman, född 1724 i Hattula, Finland (då del av Sverige), död 1803 i Pemar, Finland (då del av Sverige), var en astronom och fysiker.

Planman blev student vid Kungliga Akademien i Åbo 1744 och filosofie magister 1754. Han fortsatte sina studier i Uppsala, där han 1758 blev docent i astronomi, men återvände till Kungliga Akademien i Åbo, där han 1763-1801 var professor i fysik. Han var även rektor för nämnda akademi 1770/71, 1778/79 och 1785/86. Han var ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala och (från 1767) av Vetenskapsakademien.

Av Planmans vetenskapliga avhandlingar hänför sig flertalet till Venuspassagerna 1761 och 1769, vilka han observerade på Kajaneborg, samt metoden att därur bestämma solparallaxen. Av de 28 disputationer, för vilka han i Åbo presiderade, behandlar de flesta experimentell fysik och praktisk astronomi.

Asteroiden 2639 Planman är uppkallad efter honom.[4]

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Johan Bilmark
Rektor för Kungliga Akademien i Åbo
1770–1771
Efterträdare:
Henrik Hassel
Företrädare:
Johan Bilmark
Rektor för Kungliga Akademien i Åbo
1778–1779
Efterträdare:
Lars Lefrén
Företrädare:
Lars Lefrén
Rektor för Kungliga Akademien i Åbo
1785–1786
Efterträdare:
Henrik Gabriel Porthan