Arne Hallén – Wikipedia

Arne Herman Hallén, född 26 januari 1890 i Stockholm, död 1974, var en svensk skulptör och grafiker.

Han var son till tonsättaren Johan Andreas Hallén och Clara Albertina Constantia Söderberg. Hallén studerade vid Konsthögskolan 1907-1912 och vid Axel Tallbergs etsningsskola i Stockholm samt under studieresor till Paris 1913-1914 och Italien 1920. Han medverkade i utställningar med Grafiska sällskapet på ett flertal platser i Sverige och utlandet och vid den Baltiska utställningen i Malmö 1914 samt med Sveriges allmänna konstförening och Svenska konstnärernas förening. Dessutom medverkade han i den svenska konstutställningen på Charlottenborg i Köpenhamn och i utställningen Svensk konst på Valand-Chalmers i Göteborg. Bland hans offentliga arbeten märks en glasmålning i Solna kyrka som utfördes till minnet av Johan Olof Wallin. Hans bildkonst består av figurer och landskapsmotiv i olika grafiska tekniker, som skulptör har han utfört reliefer, figurkompositioner och porträttbyster där medaljongen av Salomon Henschen kan räknas som ett av hans främsta arbeten. Hallén är representerad vid Nationalmuseum^[1], Göteborgs konstmuseum och i Västerås konstförenings konstgalleri.

• Svenskt konstnärslexikon del III sid 27-28, Allhems Förlag, Malmö.
• Svenska konstnärer, Biografisk handbok, Väbo förlag, 1987, sid 188, ISBN 91-87504-00-6