Atacamaöknen – Wikipedia

	Atacama
	Öken
Land	Chile
Region	Sydamerika
Bergskedjor	Anderna
Geonames	3899192

Atacamaöknen (spanska: Desierto de Atacama) är ett mycket nederbördsfattigt ökenområde med kallt klimat i norra Chile mellan Stilla havet i väster och Anderna i öster. Öknen, som är relativt bergig, är ca 1 000 km lång från norr till söder.^[1]^[2]

Tillväxten av Anderna genom tektoniska rörelser och det regionala klimatet har utvecklats samtidigt och haft inflytande på varandra.^[3] Som topografisk barriär har Anderna hindrat inflödet av fuktig luft till Atacamaöknen. De arida förhållandena i öknen har i tur påverkat massfördelningen som sker via erosion och flodtransport vilket haft inverkningar på den fortsatta tektoniska deformationen.^[3]

Ökentyp och klimat

Atacamaöknen är en av jordens torraste platser, tillsammans med torrdalar i Antarktis.^[4] Nederbörden är ungefär en millimeter om året och i vissa delar av öknen har ingen nederbörd fallit i historisk tid.^[5]

Atacama är en västkustöken som uppstår på grund av den kalla Humboldtströmmen som bildar ett kallt luftlager vid havet och gör att nederbörden faller över havet istället för land. Istället driver dimbankar som avger dagg in i öknen.^[1]^[2]

Växter och djur

Få växter växer i Atacamaöknen. De växter som finns, ofta Tillandsia-arter, är ofta specialiserade på att utnyttja fukten i dimman som förekommer i öknen.^[1]

Bakterier, insekter och svampar förekommer bara i mycket liten omfattning. Högre djur är också sällsynta, men bland annat räv, huemuler och viscacha förekommer. Pingviner, skarvar och pelikaner finns nära kusten.^[5]

Blomning efter regn 2015
Ödla
Viscacha

Naturtillgångar

I Atacamaöknen finns rika förekomster av silver, koppar, järnmalm, jod och chilesalpeter.^[1] Chilesalpeterfyndigheterna i Atacamaöknen är de största fyndigheterna i världen.^[6] Platsen håller också 40% av världens litium, en metall som används i laddbara batterier.^[7] Gruvdriften av litium har givit upphov till protester hos lokalbefolkningen.

Historia

Områdets ursprungliga invånare var Atacameños, en kultur som skiljde sig från andra ursprungliga folkslag i norr och söder. ^[8]

Under 1800-talet utgjorde ökenområdet och dess naturtillgångar en källa till konflikter mellan Chile, Bolivia och Peru. En stor del av området tillhörde ursprungligen Bolivia och Peru, men gruvindustrin kontrollerades av chilenska och brittiska intressen, som fick starkt stöd av den chilenska regeringen. Chile stod som segrare i stillahavskriget, eller salpeterkriget, (1879-1883) och i fredsfördraget tillföll bolivianska och peruanska områden Chile varvid Bolivia förlorade sin kust mot Stilla havet. ^[8]

Geoglyfer

Mer än 5 000 geoglyfer, funna i Atacamaöknen, har beskrivits under de senaste 30 åren. Geoglyferna återfinns inom ett 150 000 km² stort område och skapades mellan 600 och 1500 år e Kr. Geoglyferna är variationsrika och har geometriska motiv och djur- och människomotiv. Geoglyferna finns längs förkolumbianska leder. Ett vanligt motiv är lamakaravaner med mellan 3 och 80 djur, något som de tidiga spanska krönikor också beskriver.^[9]

Atacamajätten

Observatorier

Atacama är ett centrum för astronomiska observatorier och astronomisk forskning.^[10]

Paranalobservatoriet är ett högeffektivt optiskt teleskop.^[11] Det drivs av Europeiska sydobservatoriet. I hotellobbyn på platsen spelades scener ur James Bond-filmen Quantum of Solace in.^[10]
Atacama Large Millimeter Array (ALMA) är ett av världens största radioteleskop och består av 66 antenner som tillsammans simulerar ett radioteleskop med en diameter av 16 km.^[10]

Paranalobservatoriet
ALMA

Källor

^ [a b c d] ”Atacamaöknen”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/atacama%C3%B6knen. Läst 27 juni 2016.
^ [a b] ”Öken”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/%C3%B6ken. Läst 27 juni 2016.
^ [a b] Garcia-Castellanos, D (2007). ”The role of climate in high plateau formation. Insights from numerical experiments”. Earth Planet. Sci. Lett. 257: sid. 372–390. doi:10.1016/j.epsl.2007.02.039.
^ Society, National Geographic (11 juli 2013). ”Earth's Extremes”. Arkiverad från originalet den 14 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160614133931/http://nationalgeographic.org/media/earths-extremes/. Läst 27 juni 2016.
^ [a b] Society, National Geographic (4 januari 2012). ”South America: Physical Geography”. http://nationalgeographic.org/encyclopedia/south-america-physical-geography/. Läst 27 juni 2016.
^ ”chilesalpeter - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/chilesalpeter. Läst 5 juli 2016.
^ ”Will green technology kill Chile's deserts?”. https://www.youtube.com/watch?v=mOarAULpCwQ. Läst 14 november 2023.
^ [a b] ”Atacama Desert”. Encyclopedia Britanncia. http://global.britannica.com/place/Atacama-Desert. Läst 27 juni 2016.
^ ”Mysterious Artworks in the Atacama Desert of Chile”. Arkiverad från originalet den 20 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130120030305/http://archaeology.about.com/od/artandarchitecture/a/atacama_glyph.htm. Läst 4 juli 2016.
^ [a b c] Planet, Lonely (30 september 2014). ”Starry-eyed in Chile’s Atacama Desert - Lonely Planet”. https://www.lonelyplanet.com/chile/travel-tips-and-articles/77109. Läst 4 juli 2016.
^ ”Paranalobservatoriet - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/paranalobservatoriet. Läst 4 juli 2016.

Vidare läsning

Braudel, Fernand, The Perspective of the World, ISBN 0-520-08116-1 vol. III of Civilization and Capitalism 1984 (in French 1979).
Sagaris, Lake. Bone and dream : into the world's driest desert. 1st ed. -- Toronto : A.A. Knopf Canada, c2000. ISBN 0-676-97223-3

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Atacamaöknen.
Bilder & media
SanPedrodeAtacama.Net & Org

[:0-1] [a b c d] ”Atacamaöknen”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/atacama%C3%B6knen. Läst 27 juni 2016.

[:1-2] [a b] ”Öken”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/%C3%B6ken. Läst 27 juni 2016.

[EPSL2007-3] [a b] Garcia-Castellanos, D (2007). ”The role of climate in high plateau formation. Insights from numerical experiments”. Earth Planet. Sci. Lett. 257: sid. 372–390. doi:10.1016/j.epsl.2007.02.039.

[4] Society, National Geographic (11 juli 2013). ”Earth's Extremes”. Arkiverad från originalet den 14 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160614133931/http://nationalgeographic.org/media/earths-extremes/. Läst 27 juni 2016.

[:2-5] [a b] Society, National Geographic (4 januari 2012). ”South America: Physical Geography”. http://nationalgeographic.org/encyclopedia/south-america-physical-geography/. Läst 27 juni 2016.

[6] ”chilesalpeter - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/chilesalpeter. Läst 5 juli 2016.

[7] ”Will green technology kill Chile's deserts?”. https://www.youtube.com/watch?v=mOarAULpCwQ. Läst 14 november 2023.

[:3-8] [a b] ”Atacama Desert”. Encyclopedia Britanncia. http://global.britannica.com/place/Atacama-Desert. Läst 27 juni 2016.

[9] ”Mysterious Artworks in the Atacama Desert of Chile”. Arkiverad från originalet den 20 januari 2013. https://web.archive.org/web/20130120030305/http://archaeology.about.com/od/artandarchitecture/a/atacama_glyph.htm. Läst 4 juli 2016.

[:4-10] [a b c] Planet, Lonely (30 september 2014). ”Starry-eyed in Chile’s Atacama Desert - Lonely Planet”. https://www.lonelyplanet.com/chile/travel-tips-and-articles/77109. Läst 4 juli 2016.

[11] ”Paranalobservatoriet - Uppslagsverk - NE”. www.ne.se. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/paranalobservatoriet. Läst 4 juli 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]