Bank for International Settlements – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Banken för internationell betalningsutjämning

Internationell organisation, utvecklingsbank 

Bransch	central banking, financial service activities, except insurance and pension funding
Tillkomst	20 januari 1930
Grundare	Montagu Norman, Hjalmar Schacht
Sty­rel­se­med­lem	Pierre Quesnay, Carl Melchior, Maurice Frère
Land	Schweiz
Koor­di­na­ter	47°32′54″N 7°35′30″E
Medlem av	Committee for the Coordination of Statistical Activities, Network for Greening the Financial System
Bolags­form	Internationale Organisation
Totala till­gång­ar	350 309 600 000 Särskilda dragningsrätter
Eget kapital	23 705 000 000 Särskilda dragningsrätter
Oms­ätt­ning	1 015 400 000 Särskilda dragningsrätter
Net­to­vinst	678 700 000 Särskilda dragningsrätter
Säte	Basel
Antal ans­täll­da	637
Invig­nings­da­tum	17 maj 1930
Officiell webbplats	www.bis.org

Bank for International Settlements förkortas BIS är ett samarbetsorgan för 60 (2012) centralbanker, däribland Sveriges riksbank. Organisationen grundades 1930 av centralbankerna i Belgien, Frankrike, Storbritannien, Italien och Tyskland samt av två privata bankkonsortier från Japan och USA för att hantera Tysklands betalning av krigsskadeståndet efter första världskriget enligt Versaillesfredens och Youngplanens villkor. BIS har 1930-2003 använt guldfranc som valuta vid internationella avtal. Idag fungerar BIS som "centralbankernas centralbank". I Europa har BIS arbetat för upprättandet av en europeisk centralbank med BIS som en supranationell organisation på nivån ovanför denna bank.

Bankens huvudkontor är i Basel. Den är representerad i Hongkong och Mexico City.

BIS har anklagats för att verksamheten är nära nog osynlig, trots att organisationen har stort inflytande över monetär politik och att organisationen inte är ansvarig inför, eller redovisningsskyldig till, någon demokratisk församling.

• Christian Noyer, Paris (ordförande)
• Mark Carney, London
• Agustín Carstens, Mexico City
• Jon Cunliffe, London
• Andreas Dombret, Frankfurt am Main
• Mario Draghi, Frankfurt am Main
• William C Dudley, New York
• Stefan Ingves, Stockholm
• Thomas Jordan, Zürich
• Klaas Knot, Amsterdam
• Haruhiko Kuroda, Tokyo
• Anne Le Lorier, Paris
• Fabio Panetta, Rom
• Stephen S Poloz, Ottawa
• Raghuram Rajan, Mumbai
• Jan Smets, Bryssel
• Alexandre A Tombini, Brasilia
• Ignazio Visco, Rom
• Jens Weidmann, Frankfurt am Main
• Janet Yellen, Washington
• Zhou Xiaochuan, Beijing

Listan senast uppdaterad den 26 juni, 2015

• Basel III
• Basel II

• Officiell webbplats