Kärntorn – Wikipedia
Kärntorn är ett centralt försvars- och bostadstorn i en medeltida borg.
Ursprunget till den medeltida borgens kärntorn var ett kraftigt försvarstorn, en så kallad kastal, utan någon omkringbyggd borg. Den fransk-normandiska urtypen kallas donjon, den engelska ibland med ett mer sentida uttryck för keep.
En välbevarad donjon är den i Houdan, några mil väster om Paris, som stod färdig 1137. Det bäst kända exemplet på en keep är Towern i London.
I Sverige har ofta barfred och franska begreppet beffroi (engelska belfry, tyska belfried, bergfried) använts.[1] På tyska kan det användas dels om ett centralt försvarstorn men även om rörligt belägringstorn och härstammar möjligen via medellågtyskans berchvrede genom omtolkning från grekiskans pyrgos phoretos (torn som kan bäras). I Sverige användes begreppet dels om bostadsdelen av befästningen, dels om ett porttorn, där bostadsdelen ofta var inrymd.[2]. Orden beffroi och barfred har troligen helt olika ursprung.[3]
Exempel på kärntorn är Kärnan i Helsingborg som i princip fick sitt nuvarande utseende omkring 1320, Slottet Tre Kronor och Kalmar slott.
I delar av västra Sverige och Norge kan en barfred eller barfrö syfta på en överbyggnad över förstukvisten på en så kallad barfröstuga.[2]