Benvävsuppmjukning – Wikipedia

Benvävsuppmjukning
Latin: osteomalacia, mollities ossium
Klassifikation och externa resurser
ICD-10M83
ICD-9268.2
DiseasesDB9351
eMedicineped/2014  radio/610
MeSHsvensk engelsk

Benvävsuppmjukning är ett sjukdomstillstånd som orsakas av att mängden icke-mineraliserad benmatrix ökar. Symtom på tillståndet är bensmärtor, muskelsvaghet och benbrott. Sjukdomen är ovanlig i industrialiserade länder. Hos barn kallas sjukdomen för rakit.

Den vanligaste orsaken är D-vitaminbrist, som i sin tur ger brist på kalcium (hypokalcemi). Detta kan bero på dåligt upptag i tarmen av vitamin D, brist i kosten eller brist på solljus. Äldre personer med dåliga motionsvanor och kvinnor med slöja eller burka är mer utsatta. Andra orsaker är fosfatbrist, genetiska avvikelser eller kronisk acidos.

Undersökningar

[redigera | redigera wikitext]

Diagnos ställs vanligtvis genom att mäta nivåerna av D-vitamin, paratyroideahormon, njurfunktion och röntgen bör tas. För en helt säker diagnos måste även benbiopsi tas.

Behandlingar

[redigera | redigera wikitext]

Behandlingen varierar beroende på orsaken till sjukdomen, men inkluderar vanligtvis tillskott av vitamin D och fosfat.