Blodsfana – Wikipedia

Blodsfana är en röd fana, i det antika användes begreppet blodsfana om röd fana som signalerade om högsta beredskap och förestående strid.[1] Under tidig medeltid bar de tyska och frankiska kungarna som krigsbanér en blodröd fana, även kallad eldflamman eller i Frankrike oriflamme.

Johan III:s blodsfana från 1568-1592, ursprungligen röd. Skrift DEVS PROTECTOR. NOSTER. Livrustkammaren.

Blodsfanan blev senare symbolen för furstens doms- och förläningsrätt. I vissa tyska furstevapen fanns ett helrött fält i skölden med samma betydelse, också det kallat blodsfana (på tyska Blutfahne).

På 1500- och 1600-talet användes den i Sverige vid begravningar som tecken på den dödes länsherrevärdighet. I Fredrik II av Danmarks begravningståg fördes en blodsfana, vexillum sanguineum. Blodsfanorna var i äldre tid bildlös, senare försedd med monogram och tvåtungad.

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord blodfana (signalmedel inom romerska armén))