Boeing Orbital Flight Test – Wikipedia

Boe-OFT
Statistik för uppdraget
NSSDC-ID2019-094A[1]
Farkostens namnCST-100 Starliner
Varaktighet2 dagar, 1 timme, 21 minuter, 19 sekunder
Uppskjutning
RaketAtlas V N22
UppskjutningsrampCape Canaveral LC 41
Uppskjutning20 december 2019,
11:36:43 UTC
Landning
Landning22 december 2019,
12:58:02 UTC
LandningsplatsWhite Sands Missile Range
Kronologi
Nästa uppdrag
Boe-OFT 2

Boeing Orbital Flight Test (Boe-OFT) är det första obemannade testet av rymdfarkosten CST-100 Starliner i omloppsbana runt jorden.

Farkosten sköts upp med en Atlas V-raket, från Cape Canaveral Air Force Station LC 41, den 20 december 2019.

Strax efter att farkosten separerat från raketen uppstod problem, en automatisk justering av farkostens omloppsbana uteblev och efter att den beordrats från marken och genomförts hade farkosten förbrukat så pass mycket av sitt bränsle att en dockning med rymdstation ISS, var utesluten.[2]

Under tiden farkosten befann sig i omloppsbana runt jorden upptäckte man ett fel i den sekvens som skulle separera servicemodulen från kapseln strax före återinträdet i jordens atmosfär. Om felet inte åtgärdats, så hade servicemodulen kunnat kollidera med kapseln efter att de båda separerat.

Den 22 december 2019 landade farkosten på White Sands Space Harbor.

Efterspel

[redigera | redigera wikitext]

Den 6 april 2020 meddelade Boeing att man kommer göra ytterligare en obemannad testflygning av farkosten.[3]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Boeing Orbital Flight Test, 20 december 2019.
  1. ^ ”NASA Space Science Data Coordinated Archive” (på engelska). NASA. https://nssdc.gsfc.nasa.gov/nmc/spacecraft/display.action?id=2019-094A. Läst 29 mars 2020. 
  2. ^ Boeing (20 december 2019). ”Boeing Update on Starliner Orbital Flight Test” (på engelska). Boeing. Arkiverad från originalet den 20 december 2019. https://web.archive.org/web/20191220181417/https://starlinerupdates.com/boeing-update-on-starliner-orbital-flight-test/. Läst 20 december 2019. 
  3. ^ ”Boeing Statement on Starliner's Next Flight” (på engelska). Boeing. 6 april 2020. https://boeing.mediaroom.com/2020-04-06-Boeing-Statement-on-Starliners-Next-Flight. Läst 3 juni 2020. 
v • r
CST-100 Starliner
Flygningar
Avslutade
Pågår
Planerade
Starliner
Raket
Anläggningar
v • r
Obemannade flygningar till ISS
2000-2004
1P • 2P • 3P • 4P • 5P • 6P • 7P • 8P · 9P • 10P • 11P • 12P • 13P • 14P • 15P • 16P



2005-2009
17P • 18P • 19P • 20P • 21P • 22P • 23P • 24P • 25P • 26P • 27P • 28P • ATV‑1 • 29P • 30P • 31P • 32P • 33P • 34P • HTV‑1
2010-2014
35P • 36P • 37P • 38P • 39P • 40P • HTV‑2 • 41P • ATV‑2 • 42P • 43P · 44P† · 45P • 46P • ATV‑3 • 47P • SpX-D • HTV‑3 • 48P • SpX-1 • 49P • 50P • SpX-2 • 51P • ATV‑4 • 52P • HTV‑4 • Orb‑D1 • 53P • Orb‑1 • 54P • 55P • SpX‑3 • Orb‑2 • 56P • ATV‑5 • SpX‑4 · Orb‑3† · 57P
2015-2019
SpX‑5 • 58P • SpX‑6 · 59P† · SpX‑7† · 60P • HTV‑5 • 61P • OA‑4 • 62P • OA‑6 • 63P • SpX‑8 • 64P • SpX‑9 • OA‑5 · 65P† · HTV‑6 • SpX‑10 • 66P • OA‑7 • SpX‑11 • 67P • SpX‑12 • 68P • OA‑8E • SpX‑13 • 69P • SpX‑14 • OA‑9E • SpX‑15 • 70P • HTV‑7 • 71P • NG‑10 • SpX‑16 • SpX-DM1 • 72P • NG‑11 • SpX‑17 • SpX‑18 • 60S • HTV‑8 • 73P · Boe-OFT† · SpX‑19 • NG‑12 • 74P
2020-2024
SpX‑20 • NG‑13 • HTV‑9 • NG‑14 • SpX‑21 • NG‑15  · 75P • 76P • SpX‑22 • 77P • 78P • NG‑16 • SpX‑23 • SpX‑24 • Boe-OFT 2 • 79P • NG‑17 • 80P • SpX‑25 • 81P • SpX‑26 • 82P • CRS‑27 • NG‑18 • CRS‑28 • 83P • NG‑19 • CRS‑29 • 84P • 85P • 86P • NG‑20 • CRS‑30
Pågår
87P • 88P
Planerade
NG‑21 • 89P • NG‑22 • HTV‑X1 • CRS‑31 • 90P • NG‑23 • CRS‑32 • NG‑24 • CRS‑33 • NG‑25 • CRS‑34 • CRS‑35
Farkoster
Progress • Sojuz • ATV • HTV • Dragon • Dragon 2 • Cygnus • (Dream Chaser)
† misslyckades att nå rymdstationen
v • r
Obemannade lastrymdskepp
Avvecklad
ATV • Dragon • HTV • TKS
Progress
Aktiva
Under utveckling
Nedlagd
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Boeing_Orbital_Flight_Test&oldid=55798219”