Brittiska Jungfruöarna – Wikipedia

Brittiska Jungfruöarna
Brittiska Jungfruöarna
Flagga	Statsvapen
	Nationalsång: God Save the King;
	läge
Huvudstad	Road Town
Officiellt språk	Engelska
Statsskick	Brittiskt utomeuropeiskt territorium
Area
Befolkning
Valuta	USA-dollar (USD)
Tidszon	UTC-4
Kör på	Vänster
Nationaldag	lokalt 1 juli (1956)
Landskod	VG, VGB, 092
Toppdomän	.vg
Landsnummer	1 (284)

Brittiska Jungfruöarna (engelska British Virgin Islands), är ett brittiskt utomeuropeiskt territorium beläget i östra Västindien öster om Puerto Rico. FN anser området vara ett icke-självstyrande område.^[1] Turism är öarnas största inkomstkälla och öarna besöks av 350 000 turister varje år.

Historia

De första människorna på öarna var arawakindianer som bosatte sig där runt år 100 f.Kr. Indianerna levde på öarna ända till 1400-talet då en aggressiv stam, som kom från Små Antillerna lade hela arawkindianernas territorium under sig. Vissa historiker anser att bilden av de aggressiva erövrarna och de fridfulla arawakindianerna inte riktigt stämmer utan att den sanna historien är mer komplex än så.

Brittiska Jungfruöarna upptäcktes 1493 av Christofer Columbus under dennes andra resa till Nya världen och han gav då hela området namnet Las Islas Once Mil Virgenes (11 000 jungfrur) efter helgonet St Ursula och hennes jungfrur.

På tidigt 1500-tal anlade spanjorerna en koppargruva på Virgin Gorda. I perioder har spanjorer, engelsmän, fransmän, danskar och holländare hävdat att öarna tillhört dem. Området blev som en följd av detta ett bra jaktområde för pirater. Under tiden som äganderätten till öarna bestreds decimerades den ursprungliga befolkningen avsevärt.

År 1666 annekterades några öar av Storbritannien och blev därmed en brittisk koloni 1672 som del av Antigua. Området expanderade sedan Storbritannien även annekterat öarna Anegada och Virgin Gorda (1).

Öarna ansågs vara de viktigaste ur strategiskt synpunkt, men de var också viktiga ur ett ekonomiskt perspektiv. Engelsmännen införde sockerrör och slavar från Afrika och upprättade stora plantager på öarna. Det ekonomiska uppsvinget varade ända tills européer hade listat ut hur man gjorde socker av sockerbetor.

1713 blev området kolonin Brittiska Jungfruöarna sedan även andra öar i området annekterats.
1741 flyttades förvaltningen för de Brittiska Jungfruöarna från Virgin Gorda till Tortola.
1773 blev ön tillsammans med övriga öar till det egna området Brittiska Jungfruöarna.
1816 införlivades området i kolonin "St Christopher and Nevis and Anguilla" och administration flyttades 1825 till Saint Kitts.
1833 frigörs området och blir del i "Leeward Islands colony".
1834 läses "Proclamation of Emancipation" (Avskaffandet av slaveriet) för Brittiska Jungfruöarna upp i Road Town.
1917 blev området till Brittiska Jungfruöarna sedan USA köpt de södra Amerikanska Jungfruöarna från Danmark.
1960, den 1 januari, blir området en egen koloni och den 18 april 1967 blir ön slutligen ett eget territorium.

Geografi

Utsträckningen av Brittiska Jungfruöarna.

Brittiska Jungfruöarna ligger längst österut i Karibiska havet och utgörs av den östra delen av ögruppen Jungfruöarna där den västra delen utgörs av de Amerikanska Jungfruöarna. Området omfattar fyra öar och ett 60-tal mindre öar med en areal på cirka 153 km². Huvudorten Road Town ligger på huvudön Tortola. Ögruppen ligger cirka 100 km öster om Puerto Rico och cirka 1 760 km sydost om Miami. Den högsta höjden är Mount Sage på Tortola med cirka 521 m ö.h.

De flesta av öarna är av vulkaniskt ursprung och de har en bergig och karg terräng. Undantaget är ön Anegada som är en ö som består av korall och kalksten. Runt 15 av dessa öar är obebodda.

Området består av de fyra större öarna:

Anegada, cirka 38 km², cirka 200 invånare
Jost Van Dyke, cirka 8 km², cirka 200 invånare
Tortola, huvudön, cirka 55 km², cirka 24 000 invånare
Virgin Gorda, cirka 21 km², cirka 3 500 invånare

samt de mindre öarna:

samt småöarna

Little Thatch, Frenchman's Cay, Little Camanoe, Scrub Island, Marina Cay, Buck Island runt Tortola.
Little Jost Van Dyke, Green Cay, Sandy Spit och Sandy Cay' runt Jost Van Dyke.
ögruppen The Dogs med Great Dog, George Dog, West Dog och Seal Dogs, Prickly Pear och Eustatia runt Virgin Gorda.
Great Tobago och Little Tobago längre väster om Jost Van Dyke.

Klimat och miljö

Klimatet på de Brittiska Jungfruöarna är subtropiskt, dvs varmt och måttligt fuktigt. Öarna har ett stabilt och jämnt klimat med en dagstemperatur på 32°C på sommarhalvåret och runt 29 på vinterhalvåret. Regnperioden varar från juni till november. Den bästa restiden är under den svalare årstiden från december till maj. Under regnperioden förekommer orkaner. Nederbörden ligger på ungefär 1 150 per år. De månader som får den mesta nederbörden är september till november.

Administrativ indelning

Brittiska Jungfruöarna är indelade i 5 "districts" ("regioner").

Transporter

Genom att de Brittiska Jungfruöarna består av öar så är det lokala vägnätet tämligen begränsat. Det finns ungefär 113 km väg i landet. Den största flygplatsen, Terrance B. Lettsome international Ariport, är belägen på ön Beef Island och den kallas också Beef Island Airport. Öarna Tortola, Virgin Gorda och Anegada har sina egna små flygplatser. Den största hamnen finns i Road Town.

Demografi

Man räknar med att det år 2003 fanns runt 21 730 personer som levde på de Brittiska Jungfruöarna. De flesta av dem (83 %) är av afrikanskt/karibiskt ursprung. De är ättlingar till de afrikanska slavar som engelsmännen tog dit för att arbeta vid plantagerna. Man uppskattar att det finns:

83,36 % svarta

7,28 % vita*

5,38 % av blandad härkomst

3,14 % indiska

0,84 % andra

engelsmän, portugiser, och libaneser.

Befolkningen är till största delen protestanter men det finns även personer som tillhör metodistkyrkan och den katolska kyrkan.

Se även

Amerikanska Jungfruöarna

Referenser

^ ”Non-Self-Governing Territories”. United Nations. http://www.un.org/en/decolonization/nonselfgovterritories.shtml. Läst 29 oktober 2012.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Brittiska Jungfruöarna.
Bilder & media

[1] ”Non-Self-Governing Territories”. United Nations. http://www.un.org/en/decolonization/nonselfgovterritories.shtml. Läst 29 oktober 2012.

[1]