Cliffhanger (film) – Wikipedia

Cliffhanger – Svindlande avgrund
Genre	Action Äventyr
Regissör	Renny Harlin
Producent	Mario Kassar Alan Marshall Renny Harlin
Manus	Michael France Sylvester Stallone John Long (Rouge's Babylon)
Skådespelare	Sylvester Stallone John Lithgow Janine Turner Michael Rooker Rex Linn Caroline Goodall
Originalmusik	Trevor Jones
Fotograf	Alex Thomson
Klippning	Frank J. Urioste
Produktionsbolag	Carolco Pictures Le StudioCanal+ Pioneer RCS MediaGroup TriStar Pictures
Distribution	TriStar Pictures
Premiär	28 maj 1993 (1993-05-28) (USA) 2 juli 1993 (1993-07-02) (Sverige)
Speltid	112 minuter
Land	USA
Språk	Engelska
Budget	70 000 000 dollar
Intäkter	255 000 211 amerikansk dollar
IMDb SFDb Elonet

Cliffhanger – Svindlande avgrund (originaltitel: Cliffhanger) är en amerikansk action- och äventyrsfilm som hade biopremiär i USA den 28 maj 1993.^[1] Filmen, som regisserades av finländaren Renny Harlin, var en stor kommersiell framgång och spelade in över 250 miljoner dollar.

Filmen följer en kapplöpning i Klippiga bergen mellan ett par bergsklättrare och en grupp förhärdade internationella brottslingar efter tre borttappade väskor från det amerikanska finansdepartementet innehållandes 100 miljoner dollar och har Sylvester Stallone och John Lithgow i huvudrollerna.

Gabe Walker är en bergsklättrare som jobbar för Rocky Mountain Rescue i de södra delarna av Klippiga bergen. En dag ska han och några kollegor utföra ett vanligt rutinuppdrag, men något går hemskt fel där högt uppe i bergen.

Åtta månader senare kommer Gabe tillbaka hem efter att ha arbetat i Denver, med avsikten att försöka övertala sin flickvän Jessie att följa med honom därifrån. Räddningscentralen får samtidigt ett radioanrop om att fem bergsklättrare gått vilse i en storm uppe i bergen, och Gabe ger sig något motvilligt upp i bergen igen för att hjälpa sin tidigare kollega Hal under räddningsarbetet, men det visar sig vara ett falskt nödanrop av en liga internationella terrorister på jakt efter sina borttappade pengar. Gabe Walker lyckas frigöra sig från ligan och inleder själv jakten på pengarna för att rädda sin vän.

• 
  Sylvester Stallone
• 
  John Lithgow
• 
  Janine Turner
• 
  Wolfgang Güllich
• 
  Ron Kauk

Filmens manuskript skrevs av Michael France och omarbetades senare av huvudrollsinnehavaren Sylvester Stallone. Historien är baserad på en förlaga (Rouge's Babylon) av den amerikanske bergsklättraren John Long. Ett tidigt inspelningsutkast från den 30 mars 1992 namngav också den engelsk-australiske manusförfattaren Terry Hayes som en bidragande manusförfattande kraft.^[2]

Regissören Renny Harlin berättade för den brittiska tidningen The Independent i samband med filmens amerikanska premiär att han inte ville göra en konventionell bergsklättringsfilm.

Harlin påpekade också att han inte alls gillar när andra filmregissörer har en spektakulär inspelningsplats till sitt förfogande men inte drar nytta av det genom att visa den helt ut i sina filmer. Enligt Harlin så bör man sätta samman tagningarna så att det syns att man verkligen är på plats, annars så kan man enligt Harlin lika gärna spela in filmen hemma i sitt eget badrum.^[3] Cliffhanger spelades in med kameror och linser från Panavision UK.^[4]

Trots att filmens handling utspelar sig i Klippiga bergen i Colorado så spelades filmen huvudsakligen in i de italienska Dolomiterna, i bergen i och omkring Cortina d'Ampezzo.^[5] De flesta klättringsscenerna spelades in vid bergsgruppen Tofane en bit väster om Cortina d'Ampezzo. Produktionsbolaget betalade 80 miljoner italienska lire för att få tillgång till alla befintliga inspelningsplatser, exempelvis den 27 meter långa hängbron Ponte Cristallo på berget Monte Cristallo. Filmens eftertexter listar förutom Cortina d'Ampezzo även den italienska huvudstaden Rom och Durango i sydvästra Colorado som inspelningsplatser. Innan filmskaparna bestämde sig för Italien så hade potentiella inspelningsplatser scoutats i Spanien, Österrike, Frankrike, Nya Zeeland, Kanada och USA. Inspelningarna i Cortina d'Ampezzo ägde rum mellan den 11 april och den 2 juni 1992 medan inspelningarna i Cinecitta Studios i Rom avslutades den 19 augusti 1992.^[6]

Även om huvudrollsinnehavaren Sylvester Stallone medgav för Renny Harlin, på plats i Italien innan själva inspelningen av filmen ens hade börjat, att han led av höjdrädsla och inte tänkte ge sig upp högre i bergen än klackarna på sina egna cowboystövlar, så lyckades Harlin ändå övertyga Stallone om att själv ge sig upp på de högsta bergstopparna. Som högst var de uppe och filmade på omkring 3960 meters höjd.^[7]

Filmtidningen Screen International rapporterade den 22 november 1991 om att den nyzeeländske skådespelaren Sam Neill hade rollbesatts som Sylvester Stallones närmaste kollega i filmen, men rollen som Hal Tucker gick till sist till Michael Rooker som tidigare bland annats synts som seriemördare i Henry – en massmördare (1986) och som assisterande allmän åklagare i JFK (1991).^[6]

Den tyske bergsklättraren Wolfgang Güllich och den amerikanske diton Ron Kauk var bergsklättringsstand-ins för Sylvester Stallone i de mer avancerade klättringsscenerna.^[8] Kauk var även stand-in för Michael Rooker, Janine Turner och Leon Robinson. Güllich avled dock innan filmen fick premiär efter att han somnat vid ratten i sin bil på autobahn mellan München och Nürnberg och kört av vägen den 29 augusti 1992. Han dog två dagar senare, den 31 augusti, på ett sjukhus i Ingolstadt efter att aldrig ha återfått medvetandet. I filmens eftertexter tillägnas filmen Wolfgang Güllichs minne.^[6]

Scenen i vilken rollfiguren Richard Travers tar sig från det ena planet till det andra längs med en vajer filmades i USA då sådana stunttrick är olagliga i Europa. Stunttricket, som kostade över en miljon dollar att filma och som förevigades på en höjd över 4500 meter, utfördes av den brittiske stuntmannen Simon Crane. Stunttricket har en plats i Guinness Rekordbok som det dyraste stunttricket någonsin i en film.^[8]

Under inspelningen av inledningsscenen, när Sarah glider ur Gabe Walkers grepp och faller mot sin död, så släpptes den amerikanska stuntskådespelerskan Georgia "Gia" Phipps 165 meter över en 300 meter djup bergsklyfta fastsatt i en fem millimeter tjock klättringskabel, för att sedan hissas upp igen.^[9]

Filmbolaget Carolco Pictures som producerade filmen hade först planerat att göra en orkan-katastroffilm betitlad Gale Force, regisserad av Renny Harlin och med Sylvester Stallone i huvudrollen, som i en första manusversion författad av David Chappe handlade om en ensam man som försvarar en kuststad mot en grupp banditer. En andra manusversion, författad av Joe Eszterhas (som tidigare legat bakom manuset till 1992 års Carolco Pictures-producerade kommersiella succéfilm Basic Instinct – iskallt begär), behöll endast orkanen men var annars tänkt som ett film noir-drama. Carolco Pictures kände dock att de inte kunde sälja Eszterhas mer konstnärliga triangeldrama till sina utländska distributörer, vilket ledde till att även han hoppade av projektet. När ytterligare två manusförfattande lag togs in så hoppade istället Renny Harlin av projektet för att istället gå vidare till Cliffhanger, och Sylvester Stallone, som hade ett långtidskontrakt med Carolco Pictures, följde även han med till det nya filmprojektet.^[10]

Filmen var en publik framgång och spelade in över 250 000 000 dollar på en budget på 70 000 000 dollar. Den var framförallt populär utanför USA, i huvudsak i Europa, och spelade in omkring 170 000 000 dollar utanför den amerikanska marknaden, jämfört med omkring 84 000 000 dollar på hemmaplan.^[1] Filmen nominerades till tre Oscarsstatyetter vid Oscarsgalan 1994, för bästa ljud, bästa ljudredigering och bästa specialeffekter, men förlorade i alla tre kategorierna till Jurassic Park.^[11] Filmen nominerades dessutom till fyra Golden Raspberry Awards vid 1994 års gala på Hollywood Roosevelt Hotel, för sämsta film, sämsta manliga biroll (John Lithgow), sämsta kvinnliga biroll (Janine Turner) och sämsta manus (Michael France och Sylvester Stallone), men kammade även under denna gala noll bland statyetterna.^[12][13] Filmen erhöll också en nominering till japanska filmakademins pris (Nippon Akademī-shō) för bästa utländska film vid 1993 års gala men förlorade i kategorin till Jurassic Park. Innan filmen hade allmän premiär i Los Angeles och New York den 28 maj 1993 förhandsvisades den vid filmfestivalen i Cannes den 13 maj 1993 i en särskild visningskategori utanför tävlan.^[14][15]

Den amerikanske filmkritikern Roger Ebert vid Chicago Sun Times gav filmen en positiv recension, och tre stjärnor av fyra möjliga i betyg. Ebert menade förvisso att handlingen inte var det minsta trovärdig men att detta inte spelade någon roll eftersom filmen levererade vad den utlovat genom överdådiga stunttrick och specialeffekter, och att det var underhållning nog för publiken. Ebert beskrev en av filmens inledande scener, när en av rollfigurerna tar sig över från ett flygplan till ett annat i luften med hjälp av en vajer, som en slags blandning mellan Coopers kupp (1981) och Alive (1993). Han poängterade även att en av filmens bedrifter är att övertyga publiken om att Lithgow och Stallone är jämbördiga kombattanter.^[16] Marjorie Baumgarten vid Austin Chronicle var även hon positivt inställd till filmen och gav den tre och en halv poäng av fem möjliga. Hon menade dock att filmens svagare stycken är när den pausar för dramatiska ögonblick, som hon jämförde med små korta teaterpjäser uppe på bergstopparna. Enligt Baumgarten behövs det inga psykologiska nyanser för att driva filmens handling framåt.^[17]

Desson Howe^[a] vid Washington Post var inte lika imponerad av filmen och menade att den gav alltför mycket utrymme till brutalitet på bekostnad av hisnande bergsklättringsscener, och att den framstod som en modern motsvarighet till den gamla romerska praktiken att kasta kristna till lejonen (damnatio ad bestias). Om man kan motstå denna "sjaskigt blodiga våldsfest" så borde man, enligt Howe, känna sig stolt över sig själv. Howe gjorde även narr av regissören Renny Harlins uttalade önskan om att gå lite mer på djupet gällande karaktärsutveckling och porträtterandet av mellanmänskliga relationer, jämfört med hans tidigare film Die Hard 2, genom att peka ut Janine Turners karaktär Jessie Deighan som han menade tjöt som en "bimbo i nöd" när hon såg en grotta full av fladdermöss och hela tiden avslöjade sin egen position för skurkarna genom att ropa efter Sylvester Stallone. Howe tyckte inte att vi skulle behöva hålla utkik i framtiden gällande visningar av Cliffhanger på feministiska filmfestivaler.^[18] Kenneth Turan vid Los Angeles Times menade att medan de högtflygande stunttricken i filmen är av bästa möjliga slag så faller den ändå platt mot marken så fort den oundvikliga dialogen kommer in i bilden. Filmens dramaturgiska struktur skulle, enligt Turan, te sig svag även i en serietidning. Han menade även att filmen saknade minnesvärda skådespelarprestationer och att inte ens den annars så duktige John Lithgow (som även spelade skurk i 1993 års The Wrong Man, och enligt Turan med bravur) kunde göra någonting vettigt med en rollfigur som tycktes vara skriven för Alan Rickman.^[19]

Sylvester Stallone har i efterhand medgett att testpublikens mottagande av den första versionen av filmen hade varit alarmerande negativt, framförallt på grund av att en del scener och stunttrick var alltför orealistiska, framförallt gällande en scen där Stallones rollfigur Gabe Walker hoppar från en bergsklippa till en annan över en bergsklyfta. Denna scen redigerades bort för bioversionen men förekom i en trailer för filmen.^[20]

Trots att filmen var en stor kommersiell framgång så erhöll filmbolaget bakom den, Carolco Pictures, endast en liten del av vinsten på grund av att de endast var minoritetsägare av filmproduktionen.^[21] På grund av skulder från tidigare påkostade filmproduktioner så hade de anordnat med hjälp till finansieringen från det amerikanska distributions- och produktionsbolaget TriStar Pictures, japanska elektroniktillverkaren Pioneer, franska filmbolaget Le StudioCanal+ och italienska mediagruppen RCS MediaGroup (Rizzoli-Corriere della Sera).^[22] Mitt under produktionens gång så nådde Carolco Pictures även en finansiell överenskommelse med Credit Lyonnais Bank Nederland N.V..^[6] Två år efter det att Cliffhanger hade gått upp på biograferna så gick Carolco Pictures i konkurs i samband med produktionen av 1995 års äventyrskomedi Cutthroat Island, även den filmen regisserad av Renny Harlin, som var ett stort publikt och finansiellt misslyckande.^[23]

I en intervju med mediebolaget Den of Geek! 2014 sade John Lithgow, som spelar filmens huvudskurk Eric Qualen, att Cliffhanger var "den roligaste filmen han någonsin medverkat i"^{[en 2]}, men han tyckte samtidigt att hans egna skådespelarinsats i filmen var "hemsk", men att det inte spelade någon roll eftersom rollen var så rolig att gestalta.^{[en 3]} Rollen som Eric Qualen, en brittisk före detta militär underrättelsetjänsteman som bytt sida och istället slagit sig in på brottets bana, var den första i en rad av skurkroller som Lithgow porträtterade på film. Lithgow var även nöjd över att ha fått medverka i en slagsmålsscen mot självaste Sylvester Stallone.

Michael Rooker, som spelar bergsklättraren Hal Tucker i filmen, menade i en intervju med Daily Mail 2014 att filminspelningen uppe i de italienska bergen hade varit "galen" och inte helt ofarlig för de inblandade skådespelarna och för det medföljande produktionslaget. Rooker erinrade sig en särskild händelse när de var strandsatta på en klippa under ett åskväder.

Enligt Rooker så drabbades han själv och resten av produktionslaget också av höjdsjuka under inspelningen av filmen, vilket ledde till att de var tvungna att gå ner från omkring 3000 meters höjd till 2400 meters höjd. Även den brittisk-australiska skådespelerskan Caroline Goodall, som spelar piloten Kristel i filmen, tyckte att inspelningen av filmen hade varit tuff, vilket hon berättade i en intervju med Los Angeles Times 1994.

Professionella recensioner
Publikation	Betyg
AllMusic	[27]

Musiken till filmen komponerades av den sydafrikanske filmkompositören Trevor Jones och framfördes av London Philharmonic Orchestra (ledd av David Snell) vid Cine-Tele Sound (CTS) Studios London i London, England.^[28] Året innan Cliffhanger hade premiär, 1992, så hade Jones komponerat musiken till filmen Den siste mohikanen och han inkorporerade delar av den filmens musikaliska huvudspår (Main Title) i huvudspåret till Cliffhanger (Cliffhanger Theme).

Jason Ankeny som recenserade musiken å AllMusics räkning gav skivan tre och en halv stjärna av fem möjliga och tyckte att den grandiosa musiken på ett levande sätt fångade den uråldriga striden mellan människan och naturen, samt att den passade utmärkt in jämte filmens bergsterränger och jämte de överdrivna äventyrsscenerna. Han gav även en eloge till London Philharmonic Orchestra som han menade på ett särskilt imponerande sätt skänkte musiken en inre intensitet som på ett perfekt sätt matchade actiongenren.^[27]

Filmmusiken till Cliffhanger har släppts till försäljning tre gånger, genom Scotti Bros. Records/BMG Music den 23 maj 1993^[28], på en utökad utgåva genom Intrada Records den 21 februari 2011^[29], samt på en samlingsutgåva av La-La Land Records den 31 januari 2017.^[30]

(Scotti Bros. Records – 72392 75417-2. USA: 1993.)

Alla låtar är skrivna och komponerade av Trevor Jones. 

Filmen släpptes som DVD-utgåva den 13 juni 2000 och på Blu-ray den 12 januari 2010. Filmen gavs även ut på Ultra HD Blu-ray (4K UHD Blu-Ray) den 15 januari 2019.^[31]

Samma år som filmen släpptes kom det också ut ett TV-spel med samma namn som var baserat på filmen.^[32] Spelet, som producerades av bolagen Spidersoft och Malibu Interactive och gavs ut av Sony Imagesoft och Psygnosis, släpptes på spelkonsolerna Amiga, Sega Mega Drive, Mega-CD, SNES, NES, Game Boy och Sega Game Gear. Spelet togs emot med överväldigande negativa omdömen. Det belönades bland annat med 1994 års titel för sämsta omarbetning från film till spel av den amerikanska speltidskriften Electronic Gaming Monthly som gav spelet 4.75 poäng av 10 möjliga i betyg till SNES-versionen och 3 poäng av 10 möjliga till NES-versionen.^[33] Den brittiska speltidskriften Mega kallade spelet "en verkligt vedervärdig bit programvara" ("a truly disgusting piece of software").^[34]

Filmens inledningsscen, när Sarah glider ur Gabe Walkers grepp och faller mot sin död, parodieras i en scen i filmen Ace Ventura – Den galopperande detektiven rider igen från 1995. I filmens inledningsscen slutar ett misslyckat räddningsuppdrag i Himalaya med att en tvättbjörn glider ur Ace Venturas (Jim Carreys) grepp och faller mot sin död. Räddningshelikoptern, som avvisas av Ace Ventura, är röd precis som den i Cliffhanger och anländer dessutom till liknande pampig musik. Efter händelsen så bearbetar Ace Ventura sin sorg som tibetansk munk, till skillnad från Gabe Walker som istället arbetade i Denver efter Sarahs död.^[35]

Upplägget i filmen, med inledningsscenen där Sarah glider ur Gabe Walkers grepp och faller mot sin död och Gabes efterföljande paus från sitt arbete vid Rocky Mountain Rescue, har tydliga likheter med upplägget i Alfred Hitchcocks psykologiska film noir-thriller Studie i brott från 1958 (vars originaltitel Vertigo betyder "svindel"). I inledningsscenen i Studie i brott så leder polismannen John "Scottie" Fergusons (James Stewarts) svindel till att han misslyckas med att rädda en kollega från att falla mot sin död från ett hustak i San Francisco, med det efterföljande resultatet att han drar sig tillbaka från polisyrket.^[36]

Filmen har även vissa likheter med äventyrsfilmen Flygplan störtar från 1955, regisserad av Abner Biberman och med Julie Adams i en av de ledande rollerna, där två män ger sig upp i Klippiga bergen i Colorado efter att ett passagerarflygplan störtat för att undsätta eventuella överlevande. Väl framme vid flygplansvraket så börjar det konspireras över en stor summa pengar som funnits ombord.^[37]

• Cliffhanger – Svindlande avgrund på Internet Movie Database
• Cliffhanger på Allmovie (engelska)
• Cliffhanger på Metacritic
• Cliffhanger på Rotten Tomatoes
• Cliffhanger på American Film Institute