Curietemperaturen – Wikipedia
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Curietemperaturen, , även kallad curiepunkten, är den temperaturgräns ovanför vilken ett ferromagnetiskt ämne förlorar sina ferromagnetiska egenskaper och uppträder som ett paramagnetiskt ämne. Vid Curietemperaturen sker alltså en fasövergång. Den är uppkallad efter Pierre Curie.
Curietemperatur för olika material
[redigera | redigera wikitext]Material | Curietemperatur (K) |
---|---|
Kobolt (Co) | 1400 |
Järn (Fe) | 1043 |
Järn(III)oxid (Fe2O3) | 948 |
Järn(II,III)oxid (FeOFe2O3) | 858 |
NiOFe2O3 | 858 |
CuOFe2O3 | 728 |
MgOFe2O3 | 713 |
Nickel (Ni) | 631 |
MnBi | 630 |
MnSb | 587 |
MnOFe2O3 | 573 |
Yttriumjärngranat, YIG (Y3Fe5O12) | 560 |
Krom(IV)oxid (CrO2) | 386 |
MnAs | 318 |
Gadolinium (Gd) | 292 |
Dysprosium (Dy) | 88 |
EuO | 69 |