Dámaso Alonso – Wikipedia

Dámaso Alonso född 22 oktober 1898 i Madrid, död 25 januari 1990, var en spansk poet, filolog och litteraturkritiker.

Alonso växte upp i La Felguera, en församling i norra Spanien, och återvände för att studera i Madrid med Jesuiter. När han hade sin examen i juridik, filosofi och litteratur började han umgås i kretsarna runt Residencia de Estudiantes där han lärde känna Federico García Lorca, Luis Buñuel, Pepín Bello och Salvador Dalí.

Dámaso Alonso tillhörde inflytelserika Generation 27 men är mest känd för sina senare verk skrivna från 1940-talet och framåt. Diktsamlingen Hijos de la ira ("Vredens barn") från 1944 räknas till höjdpunkterna i spansk litteratur i perioden efter spanska inbördeskriget.

Som litteraturkritker är Alonso berömd för sina studier av spansk barocklitteratur, framför allt av Luis de Góngoras verk.

1978 tilldelades han Cervantespriset.

• Hijos de la ira 1944
• Vredgade vittnen: sex moderna spanska poeter (antologi med tolkningar av Artur Lundkvist och Francisco J. Uriz), Prisma/FIB:s Lyrikklubb 1966 Libris
• Generation 27!: tio spanska poeter (antologi med tolkningar av Anders Cullhed), FIB:s Lyrikklubb 1996 Libris

• Miguel de Cervantes pris 1978