Damascenerrosor – Wikipedia

	Damascenerrosor
	'Madame Hardy'
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Rosordningen; Rosales
Familj	Rosväxter; Rosaceae
Underfamilj	Rosoideae
Släkte	Rosor; Rosa
Art	Damascenerrosor; R. Damascena-Gruppen
Vetenskapligt namn
	§ Rosa Damascena-Gruppen
Synonymer
	Rosa ×damascena Mill. (inkluderad);

Damascenerrosor består dels av sommar- och höstdamascenerrosor. Sommardamascenerna tros ha sitt ursprung i en spontan hybrid mellan provinsros (Rosa gallica) och fenicierros (Rosa phoenicia). Höstdamascenerna tros ha uppstått av en korsning mellan provinsros (Rosa gallica) och myskros (Rosa moschata). Sommardamascenerna blommar endast på försommaren medan höstdamascenerna remonterar och därmed blommar både på försommaren och på sensommaren eller hösten. Damascenerrosorna är kända för sin fina doft och de används tillverkning av rosenolja och parfym.^[1]^[2]

Historia

Hundrabladiga rosor, som sannolikt syftade på damascenerrosor beskrevs på 300-talet f.Kr. av naturforskaren Theofrastos, och troligen även av Herodotos på 400-talet f.Kr. när han berättar om kung Midas trädgårdar. Vergilius beskrev ca 50 år f Kr två gånger blommande rosor och Plinius d ä beskriver det samma runt 100 år senare. Man tror här att det var höstdamascenerrosor som Vergilius och Plinius d ä beskrev. Efter romartiden glömdes rosorna bort, men började odlas igen på 1200-talet i distriktet Champagne av Robert de Brie för att senare spridas vidare över Europa.^[1]

Höstdamascenerrosor hade sin mest populära period under mitten av 1800-talet då över 100 sorter fanns i odling. Numera är endast ett fåtal bevarade.

Växtsätt

Damascenerrosorna bildar 1–2 m höga buskar med ett öppet växtsätt, med böjda och hängande grenar. Blommorna sitter i små klasar och skiftar i rosenrött, rosa eller vitt och doftar starkt. Bladen är grågröna och ludna på undersidan.^[1]^[2]