Daniel Nordlander (sjökapten) – Wikipedia

Daniel Nordlander, född 1763 i Vik i Torsåkers socken, Ångermanland, död 1842, var en svensk sjökapten.

År 1786 blev han matros på skeppet Nordenfalk. Han deltog i Finska kriget[ifrågasatt uppgift], för vilka insatser han erhöll medaljen För tapperhet i fält för stort personligt mod.[1] År 1819 blev han kapten varefter samma år skeppare på galeasen Fortuna, där även hans son Daniel var påmönstrad som jungman.[2][3][4]

Familj

[redigera | redigera wikitext]

Daniel Nordlander tillhörde släkten Nordlander från Bjärtrå. Han var son till hemmansägare Nils Danielsson Nordlander (1726–1775) och Brita, född Persdotter (1733–1805). Gift 1795 med Margaretha Abrahamsdotter (1765–1821) i hennes andra gifte. Tillsammans fick de barnen Nils Nordlander (1796–1874), kyrkoherde, riksdagsledamot och grundare av Skellefteå stad, samt Daniel Nordlander (1803–1836), styrman.

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Ahlström, O. C. (1890) (textfil). Norrländska släkter – Genealogiska och biografiska anteckningar. Östersund: Östersunds-Postens tryckeri. http://archive.org/stream/NorrlndskaSlgter/8932a_djvu.txt. Läst 13 januari 2015 
  2. ^ 506151,
  3. ^ 535383
  4. ^ 535385
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Daniel_Nordlander_(sjökapten)&oldid=55267830”