De la Myle (adelsätt) – Wikipedia

De la Myle är en i Sverige bosatt ättegren av den kurländska ätten som sannolikt har fransk bakgrund.

Den första i Sverige kända personen med namnet är ryttmästaren vid Norra skånska kavalleriregementet Johan Cristoffer De la Myle, som efter Stora nordiska kriget var bosatt i Maglehem i Skåne. Hans efterkommande var bosatta i sydvästra Finland, männen var militärer och kvinnorna ingifta i ståndssläkter. Den första som flyttade till Finland var dottern Eleonora Elisabet som 1754 gifte sig med vicebibliotekarien vid Akademien i Åbo Jakob Haartman, som 1776 utsågs till biskop i Åbo. I sitt testamente skänkte Eleonora Elisabet stora belopp till studentstipendier vid Akademien, till Åbo katedralskola, för undervisning av fattiga barn och uppehälle för fattiga prästänkor.^[1]

Sonen från Maglehem, Carl Johan De la Myle bosatte sig i Tukums i Kurland och tjänade som kapten i en obekant militär enhet. Han gifte sig med Agata Lovisa von Brunnengräber från Kurland och de hann få två söner och tre döttrar innan de köpte och flyttade till rusthållet Maanpää^[2] i Rimito i Egentliga Finland. Där föddes ytterligare en dotter och gården gick sedan i arv till de två sönerna i tur och ordning och sist till den äldre sonens dotter. Carl Johan rustade upp gården och försökte driva in en skuld som han ansåg att svenska kronan hade till borgarna i Jelgava utan att lyckas. Hans intresse för jakt gav honom anledning att skriva en handledning i saken.^[3] Han hustru hade ett stort bibliotek med sig från Kurland och skrev poesi både på tyska och lettiska.^[4]

Carl Johans äldre son Fredrik Ludvig tjänade först i Livdragonregementet, därefter i Petersburgs kejserliga bombardemang- och artilleriregemente och bistod den svenska ambassaden i Sankt Petersburg vid evakueringen inför Gustav III:s ryska krig.^[5] Han tjänade under kriget i kungens närmaste omgivning och befordrades till major. Hans yngre bror Bengt Georg verkade över 20 år som fortifikationsofficer i den ryska armén, både i gränsdragningsarbeten och som lärare i S:t Petersburgs krigsskola. Vid hemkomsten grundade han en hemskola för unga officerare och adelsmän där språkstudier och kartografi var centrala områden. Vid hans död 1806 dog ättegrenen ut på manslinjen i Finland. Brorsdottern Elisabet Fredrika Charlotta övertog Maanpää där hon år 1857 avled som den sista av sin ättegren.

I ett enfärgat fält fyra franska liljor med spetsarna mot vapensköldens hörn. I hjälmprydnaden en lilja mellan två korslagda sablar flankerade av uppåtvända örnvingar.^[6]

• Johan Christoffer, ryttmästare. Gift med Anna Kristina Mask.
  • Eleonora Elisabet (1726–1810), donator. Gift 1754 med Jakob Haartman (1717–1788), biskop i Åbo.
  • Carl Johan (1728–1798), kapten. Gift 1750 med Agata Lovisa von Brunnengräber (1724–1787), författare.
    • Christina Elisabet Charlotta (1751–1814). Gift 1774 med Johan Parmen Timm (död 1801), brukspatron på Kauttua järnbruk.
    • Fredrik Ludvig (1752–1806), major. Gift 1791 med Carolina Charlotta Salonius (1773–1831) från Väcklax i Nagu.
      • Elisabet Fredrika Charlotta (1792–1857).
    • Bengt Georg (1753–1806), major, ingenjörsofficer.
    • Agata Eleonora (1754–1804). Gift 1780 med Johan Adolf Finckenberg (1709–1795), löjtnant.^[7]
    • Agate Benigne Charlotte (1759–1789). Gift 1788 med Adolf Urban Hjulhammar (1752–1828), kapten.^[8]
    • Dorothea Johanna Lovisa (1762–1789). Gift 1782 med Salomon Kreander (1755–1792), ekonomie professor i Åbo.

• Helsingfors universitet: Ylioppilasmatrikkeli (Studentmatrikeln) 1640–1852

• Maanpää gård (Foto Irja Sahlberg)

• Rymättylän historia (Rimito historia) I, Rymättylän kunta ja seurakunta 1982
• Rakkaudesta rakennuksiin. Kartanot Irja Sahlberg tutkimuskohteina (Av kärlek till byggnaderna. Herrgårdar i Irja Sahlbergs forskning), Turun museokeskuksen vuosikirja Aboa 2011/2012/75–76, Turku 2013, s. 48–51