Ortodoxa kyrkor – Wikipedia


Ortodoxa kyrkor
Östortodoxa kyrkor
Bysantinskt ortodoxa kyrkor
Grekisk-ryska kyrkan
Ortodoxa katolska kyrkan
Sankt Savas kyrka i Belgrad, Serbien är en av världens största östortodoxa kyrkor och tillhör den serbisk-ortodoxa kyrkan.
Karta över östortodoxa kyrkans utbredning i världen (december 2012).
Region och utbredningÖsteuropa
Östafrika
Mellanöstern
Grundad33
GrundareJesus Kristus och apostlarna
TypKristen inriktning
Medlemmar225-300 miljoner
NyckelpersonerBartolomaios I
Ansluten tillÖstkyrkan
Kristendomen
ÖvrigtHelig skrift: Bibeln

Ortodoxa kyrkor, också kallade Östortodoxa kyrkor, Bysantinskt ortodoxa kyrkor,[1] eller den Grekisk-ryska kyrkan,[2] officiellt den Ortodoxa katolska kyrkan,[3] är den näst största kristna kyrkan/inriktningen i världen, med uppemot 225-300 miljoner anhängare.[4][5]

Tillsammans med de östkatolska och orientaliska kyrkorna utgör de tillsammans östkyrkan.

Kyrkorna som ingår i den östortodoxa kyrkan har samma läror, liturgi och kyrkorätt. Kyrkan är även en apostolisk kyrka.[6]

Den östortodoxa kyrkan ser sig själv som den ursprungliga kyrkan, det vill säga den kyrkan som grundades av Jesus Kristus och hans apostlar själva, som började på pingstdagen med Den Helige Andes nedstigning år 33.[4]

Namn

[redigera | redigera wikitext]
Se även: Ortodoxi

Ordet ortodox kommer från de två grekiska orden orthos (''rätt'') och doxa (''tro'' eller ''lära'').[7][4]

Inte alla ortodoxa kyrkor är östortodoxa. De orientaliskt ortodoxa kyrkorna har vissa teologiska skillnader jämfört med de östortodoxa och utgör en separat grupp, medan några östortodoxa kyrkor inte är i gemenskap med de andra (se Östortodoxa kyrkosamfund nedan).[7]

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Det romerska rikets huvudstad flyttades från Rom till Konstantinopel år 330, då staden även fick den officiella beteckningen Nya Rom. Därför kallar sig även den östortodoxa kyrkan "romersk", en terminologi som kan verka särskilt förvirrande då östortodoxa kyrkan även kallar sig "katolsk". I det heliga landet har detta symbolspråk fått särskilt tydliga uttryck, inte minst genom att det är de ortodoxa ("grekerna", "katolikerna" eller "romarna") som sedan sekler har huvudansvaret för till exempel Heliga gravens kyrka i Jerusalem och Födelsekyrkan i Betlehem. Romersk-katolska kyrkan benämns där av många som "latinarna".[källa behövs]

Exempel på hur en ikon ser ut. Denna föreställer det första konciliet i Nicaea. Mosaik föreställande Jesus inne i Hagia Sofia i Istanbul, Turkiet.
Exempel på hur en ikon ser ut. Denna föreställer det första konciliet i Nicaea.
Mosaik föreställande Jesus inne i Hagia Sofia i Istanbul, Turkiet.

Bitter kamp mellan öst och väst

[redigera | redigera wikitext]

"Du har gjort din kyrka till satans synagoga." Så skrev påven i ett brev till den ortodoxa patriarken i Konstantinopel för omkring tusen år sedan. Genom historien har det varit motsättningar och fiendskap mellan de ortodoxa och katolska kyrkorna.

På ett stort kyrkomöte år 451 bestämdes det att biskopen i Rom och patriarken i Konstantinopel skulle ha samma ställning. Först på 500-talet blev biskopen i Rom erkänd som "den främste bland alla kristna biskopar". Hundra år senare kallades han allmänt för påve och var katolska kyrkans självklare ledare. Men de östortodoxa ville absolut inte acceptera påven som sin ledare. Patriarken i Konstantinopel var själv en mäktig man och ansåg att hans kyrka var den enda sanna kyrkan. Patriarken tyckte att påven borde ändra katolska kyrkans lära.

Östliga schismen

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Östliga schismen

Fram till 1054 var den östortodoxa och romersk-katolska kyrkan en och samma kyrka (den enda, heliga, katolska och apostoliska kyrkan).[8]

Trots att kristna i öst och väst ursprungligen delade samma tro, började de två sidorna separera efter det sjunde ekumeniska konciliet 787.

1054 skedde den stora schismen då öst och väst splittrades från varandra.[9]

De sju ekumeniska koncilierna

[redigera | redigera wikitext]

Under den tidiga kyrkan uppstod det många läror som stämplades som villoläror. För att dessa läror skulle bekämpas sammakallades det mellan åren 325 och 787 olika kyrkomöten som kallas för ''de sju ekumeniska koncilierna''.[10][4]

De sju ekumeniska koncilierna:

Den östortodoxa kyrkan erkänner, liksom romersk-katolska kyrkan, de sju ekumeniska koncilierna och dessutom Quinisextum (Konstantinopel 691).

Osmanska riket

[redigera | redigera wikitext]

Under det Osmanska riket var våld mot icke-muslimer vanligt. En av de värsta sådana händelser inträffade under styret av Selim I. Dessa händelser inkluderar våld mot bland annat serber, greker och bulgarer.[11]

Det hände bland annat för att de uttryckte sin kristna tro eller talade negativt om islam.[11]

Bild tagen när Kristus Frälsarens katedral i Moskva, Ryssland sprängdes 1931. Kristus Frälsarens katedral i augusti 2019.
Bild tagen när Kristus Frälsarens katedral i Moskva, Ryssland sprängdes 1931.
Kristus Frälsarens katedral i augusti 2019.

Kommunismen

[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskriget hamnade alla östortodoxa länder, förutom Grekland, under Sovjetunionens makt och påverkan. Religionspolitiken varierade från land till land och förändrades över tid.[12]

Förtrycket av östortodoxa kristna var starkast i Sovjetunionen och Albanien, men något mildare i Bulgarien.[12]

Läror

[redigera | redigera wikitext]

Ikoner

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Ikon (religion)

Östortodox kristendom är för många känd för sitt ikonmåleri. Ikonmåleriet ses som en helig handling där Jesus, Jungfru Maria (benämnd Theotokos, gudaföderskan) och olika helgon avbildas. Stilen är starkt stiliserad och bibehållen genom århundraden.

Jesus Kristus

[redigera | redigera wikitext]

Jesus är den andra personen i Treenigheten (Guds Son). Han är helt gudomlig och fullt mänsklig. Han blev kött genom hans mor, jungfru Maria och var syndfri. Han dog på korset som människans Frälsare. Han uppstod och steg upp till himlen. Han kommer också att återvända för att döma alla människor.[13]

Helige Ande

[redigera | redigera wikitext]

Den Helige Ande tillhör också Treenigheten. Östortodoxa kyrkan lär ut att Den Helige Ande utgår från Fadern enbart, och inte från både Fadern och Sonen (se Filioque).[14][13]

Jungfru Maria

[redigera | redigera wikitext]

Jesus mor, jungfru Maria, har den högsta nåden och blir högt hedrad. Dock förkastar de den katolska läran om den obefläckade avlelsen.[13]

Mysterier (sakrament)

[redigera | redigera wikitext]

Följande sju mysterier/sakrament ingår i den östortodoxa kyrkan:[15][16]

Bröd förberett för den gudomliga liturgin.

Liturgi

[redigera | redigera wikitext]

Kyrkorummet ska gestalta och vara en försmak av himlens prakt och därför läggs stor vikt vid ritualens och inredningens estetiska former. Mässorna är mycket långa och bundna till gamla ritualer.

Kalender och högtider

[redigera | redigera wikitext]

Inom flera östortodoxa kyrkor används den julianska kalendern istället för den gregorianska, som används inom västkyrkan.[17]

Jul

[redigera | redigera wikitext]

Att den julianska kalendern används inom de östortodoxa kyrkorna innebär till exempel att julen firas 13 dagar senare (det vill säga att julaftonen innfaller den 6 januari och juldagen den 7) och att östortodoxa kristna som är bosatta i väst kan få fira jul två gånger.[18][17]

Dock har den Ortodoxa kyrkan i Ukraina bytt till det västliga datumet på grund av Rysslands invasion av landet.[19][20]

Påsk

[redigera | redigera wikitext]

Inom den östortodoxa kristendomen börjar förberedelserna inför påsken med den stora fastan som pågår i 40 dagar. Den börjar på den rena måndagen och slutar på Lazaruslördagen.[21]

Rena måndagen innebär att kristna renas från sina synder under fastan. Lazarus lördag infaller åtta dagar före påskdagen och betecknar slutet på den stora fastan, även att fastan fortsätter in i stilla veckan.[21]

Efter det kommer palmsöndagen, en vecka före påsk, till minne av Jesu intåg i Jerusalem, följt av stilla veckan, som slutar på påskdagen.[21]

Traditioner

[redigera | redigera wikitext]
Östortodoxt kors.

Det är vanligt bland östortodoxa kristna att hälsa på varandra under påsken med en fras som lyder "Kristus är uppstånden!". Svaret blir "Han är sannerligen uppstånden!"[15]

Kristus är uppstånden-frasen är också titeln på en traditionell östortodox påskpsalm som sjungs under påskgudstjänster för att fira Jesu uppståndelse.[15] Psalmen sjungs bland annat på grekiska och ryska:

I den östortodoxa traditionen är ägg en symbol för nytt liv. De första kristna använde ägg för att symbolisera Jesu Kristi uppståndelse och pånyttfödelse av troende. Vid påsken färgas äggen röda för att representera Jesu blod.[15]

Påskmat

[redigera | redigera wikitext]

Grekisk-ortodoxa kristna bryter traditionellt fastan efter midnattsgudstjänsten. Vanlig mat är lamm, Tsoureki Paschalino och ett sött påskdessertbröd.[15]

Serbisk-ortodoxa kristna börjar traditionellt festen efter påskdagens gudstjänster. Då brukar det förekomma aptitretare med rökt kött, ost, kokta ägg och rött vin. Måltiden består av kycklingnudlar eller lammgrönsakssoppa följt av grillat lamm.[15]

Påskafton är en strikt fastedag för rysk-ortodoxa kristna, medan familjerna är upptagna med att förbereda påskmåltiden. Vanligtvis bryts fastan efter midnattsmässan med traditionell påskbrödkaka.[15]

Fasta

[redigera | redigera wikitext]

Inom den östortodoxa kyrkan finns det fyra fasteperioder:[7]

  • Den stora fastan eller enbart fastan.
  • Apostlarnas fasta (Åtta dagar efter pingst till den 28 juni. Den avslutas med Petri och Pauli dag).
  • Sömnfastan (1 augusti - 14 augusti).
  • Julfastan (15 november - 24 december).

Östortodoxa kristna brukar även fasta på onsdagar och fredagar.

Utbredning

[redigera | redigera wikitext]

Sverige

[redigera | redigera wikitext]
Vårfrukyrkan i Göteborg.

I Sverige har östortodoxa samfund historiskt varit små. Genom freden i Stolbova 1617 gavs Ryssland rätt att upprätta ett handelshus i Stockholm med tillhörande kyrkoförsamling. Kristi förklarings ortodoxa kyrka i Stockholm räknar detta som sitt upphov. Det var både den första församlingen i Sverige som stod utanför Svenska kyrkan och den första utländska grenen av rysk-ortodoxa kyrkan. På 1930-talet räknar man med att det fanns ca 500 östortodoxa bekännare i Sverige.

Till följd av invandring, från 1960-talet och framåt, är läget annorlunda idag. Östortodoxa kyrkor tillhör de största frikyrkorna i landet. Vid 1980-talets mitt fanns det runt 90 000 medlemmar[22] och samfunden för inte längre en anonym tillvaro i Sverige.

Olika kyrkor bedriver sin verksamhet i form av församlingar och kloster. Församlingar finns bland annat i Stockholm[23], Södertälje, Göteborg, Malmö, Uppsala, Västerås, Linköping och Umeå. Kloster finns bland annat i Bredared utanför Borås och i Grillby utanför Enköping.

Östortodoxa kyrkobyggnader i Sverige (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Finland

[redigera | redigera wikitext]
Uspenskijkatedralen i Helsingfors, Finland.

Den ortodoxa kyrkan i Finland är självständig, och är en av Finlands två folkkyrkor. Finlands ortodoxa kyrka har cirka 60 000 medlemmar och är liten jämfört med den protestantiska Evangelisk-lutherska kyrkan, som har cirka 3,8 miljoner medlemmar (2019). Det finns två ortodoxa kloster i Finland, Valamo nya kloster (för män) i Heinävesi kommun i Savolax – och Lintula kloster (för kvinnor), som också ligger i Heinävesi kommun, 18 km från Valamo kloster.

Östortodoxa kyrkobyggnader i Finland (urval)

Andra länder

[redigera | redigera wikitext]

I följande länder bekänner sig majoriteten av befolkningen till någon form av ortodox kristendom: Serbien, Ryssland, Belarus, Bulgarien, Ukraina, Rumänien, Moldavien, Nordmakedonien, Montenegro, Armenien, Georgien, Grekland, Eritrea, Etiopien och Cypern.

I andra länder med betydande andel ortodoxt kristna ärː Estland, Lettland, Litauen, Albanien, Serbiska republiken (Bosnien och Hercegovina), Kazakstan, Kirgizistan, Egypten, Syrien, Libanon och Indien.[24]

Östortodoxa kyrkobyggnader i andra länder (urval)

Huvudkatedralen för Ryska federationens väpnade styrkor i Kubinka, Ryssland.

Östortodoxa kyrkosamfund

[redigera | redigera wikitext]
Sankt Georgs kapell i Neiden, Norge.

Kyrkor i gemenskap

[redigera | redigera wikitext]
Kirill av Moskva är rysk-ortodoxa kyrkans överhuvud.

Kyrkor utanför gemenskap med ovanstående

[redigera | redigera wikitext]
Den heliga stora martyren Barbaras kapell i Ulan-Ude, Ryssland tillhörande den ryska gammal-ortodoxa kyrkan.

Övrigt

[redigera | redigera wikitext]

Mellan koret och församlingen i en östortodox kyrka finns ikonostasen, som är en skärmliknande vägg som är täckt med ikoner. Förutom i östortodoxa kyrkor förekommer den också i östkyrkan generellt.[25]

Bilder

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Store norske leksikon/ Den ortodokse kirke
  2. ^ ”What is the proper name for the Orthodox Church? - Questions & Answers”. www.oca.org. https://www.oca.org/questions/teaching/what-is-the-proper-name-for-the-orthodox-church. Läst 13 februari 2024. 
  3. ^ ”Eastern Orthodoxy | Definition, Origin, History, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 12 augusti 2023. https://www.britannica.com/topic/Eastern-Orthodoxy. Läst 15 augusti 2023. 
  4. ^ [a b c d] ”What is the Eastern Orthodox Church? Its History & Beliefs” (på engelska). Christianity.com. https://www.christianity.com/church/denominations/what-is-the-eastern-orthodox-church-history-and-beliefs.html. Läst 3 september 2023. 
  5. ^ Nationalencyklopedin, på internet, besökt 12 januari 2010, uppslagsord: ortodoxa kyrkor
  6. ^ ”Kortfattat om Ortodox tro”. Stockholms stift. https://www.ortodoxakyrkan.se/kortfattat. Läst 10 maj 2023. 
  7. ^ [a b c] ”BBC - Religions - Christianity: Eastern Orthodox Church” (på brittisk engelska). www.bbc.co.uk. https://www.bbc.co.uk/religion/religions/christianity/subdivisions/easternorthodox_1.shtml. Läst 3 september 2023. 
  8. ^ ”Discover the Roots of Eastern Orthodoxy” (på engelska). Learn Religions. https://www.learnreligions.com/eastern-orthodox-church-history-700623. Läst 2 oktober 2023. 
  9. ^ ”What is the Orthodox Church? History and Beliefs of Orthodoxy” (på engelska). Christianity.com. https://www.christianity.com/church/denominations/the-orthodox-church-history-and-beliefs-of-orthodoxy.html. Läst 20 juli 2023. 
  10. ^ Saint John Church (21 april 2020). ”Quick Facts About The 7 Ecumenical Councils” (på amerikansk engelska). Saint John the Evangelist Orthodox Church. https://www.saintjohnchurch.org/quick-facts-7-ecumenical-councils/. Läst 3 september 2023. 
  11. ^ [a b] slife (18 mars 2021). ”History of the Eastern Orthodox Church” (på amerikansk engelska). The Spiritual Life. https://slife.org/history-of-the-eastern-orthodox-church/. Läst 3 september 2023. 
  12. ^ [a b] Merdjanova, Ina (2022-10-06) (på engelska). Orthodox Christianity under Pressure: Ottoman, Communist and Post-Communist Contexts. Brill Schöningh. sid. 17–28. ISBN 978-3-657-79379-2. https://brill.com/edcollchap-oa/book/9783657793792/BP000009.xml. Läst 5 september 2023 
  13. ^ [a b c] ”Learn the Distinct Beliefs of Eastern Orthodoxy” (på engelska). Learn Religions. https://www.learnreligions.com/eastern-orthodox-church-beliefs-700622. Läst 30 september 2023. 
  14. ^ ”What Is the Filioque Controversy?” (på engelska). Christianity.com. https://www.christianity.com/wiki/bible/what-is-the-filioque-controversy.html. Läst 30 september 2023. 
  15. ^ [a b c d e f g] ”Customs, Traditions, and Foods of Orthodox Easter” (på engelska). Learn Religions. https://www.learnreligions.com/orthodox-easter-overview-700616. Läst 1 november 2023. 
  16. ^ ”Eastern Orthodoxy - Sacraments, Liturgy, Traditions | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/topic/Eastern-Orthodoxy/The-sacraments. Läst 1 november 2023. 
  17. ^ [a b] Mattias Axelsson (1 januari 2013). ”När firas ortodox jul?”. Högtider och traditioner. https://svenskahogtider.com/2013/01/01/nar-ar-den-ortodoxa-julen/. Läst 30 september 2023. 
  18. ^ Åkerman, Mikaela (7 januari 2011). ”Nu är det jul igen - för ortodoxa kristna”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/f29b6cee-02e1-3505-8d89-02dc41d1e267/nu-ar-det-jul-igen-for-ortodoxa-kristna. Läst 30 september 2023. 
  19. ^ ”Ortodoxa kyrkan i Ukraina flyttar julfirande”. Dagen. 27 maj 2023. https://www.dagen.se/nyheter/2023/05/27/ortodoxa-kyrkan-i-ukraina-flyttar-julfirande/. Läst 30 september 2023. 
  20. ^ ”Markeringen mot Putin: Ukraina flyttar julen”. www.expressen.se. 31 juli 2023. https://www.expressen.se/nyheter/markeringen-mot-ryssland-ukraina-flyttar-julfirandet/. Läst 30 september 2023. 
  21. ^ [a b c] ”Orthodox Easter: Why are there two Easters?” (på brittisk engelska). BBC Newsround. 26 april 2019. https://www.bbc.com/newsround/48067272. Läst 1 november 2023. 
  22. ^ Ortodoxa kyrkans tro och liv - i Sverige, Per Artman, Kerstin Dolenga, Mona Jönsson och Karolina Ullenstav, Artos bokförlag, 1988
  23. ^ ”Heliga Annas Ortodoxa Kyrkoförsamling - Svensk Ortodox Kyrka i Stockholm”. Heliga Annas Ortodoxa Kyrkoförsamling. https://heligaanna.nu/. Läst 2 mars 2021. 
  24. ^ ”The World Factbook — Central Intelligence Agency”. www.cia.gov. Arkiverad från originalet den 24 december 2018. https://web.archive.org/web/20181224211645/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/fields/2122.html%20. Läst 5 november 2016. 
  25. ^ ”Iconostasis | Byzantine, Eastern Orthodox & Church Decoration | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/technology/iconostasis. Läst 2 november 2023. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ortodoxa_kyrkor&oldid=56078104”