Dieces – Wikipedia
Dieces (Diœces), latin diœcesis (av grekiska dioikesis, egentligen förvaltning), var 324 grupperingar av romerska rikets provinser under praetorianprefekturerna från kejsar Diocletianus till efter Tetrarkins slutliga fall. De flesta var styrda av vicariuser med undantag för bland annat den östliga Dioecesis Orientis, som leddes av en comes. Dieceserna var i sin tur indelade i provinser. Det fanns ursprungligen 12 dieceser och 101 provinser.
- Dioecesis Africae (7)
- Dioecesis Asiana (9)
- Dioecesis Britanniae (4)
- Dioecesis Galliae (8)
- Dioecesis Hispaniae (6)
- Dioecesis Italiae (12)
- Dioecesis Moesiae (11)
- Dioecesis Orientis (17)
- Dioecesis Pannoniae (7)
- Dioecesis Pontica (7)
- Dioecesis Thraciarum (6)
- Dioecesis Viennensis (7)
Efteruppdelning av romarriket år 395 fanns det 15 dieceser och 109 provinser.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Dieces i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1907)
- Vicarius i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)
- tetrarki i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 11 oktober 2020.
- ”Dioecesis” (på tyska). Paulys Realencyclopädie der classischen Altertumswissenschaft. https://de.wikisource.org/wiki/RE:Dioecesis. Läst 11 oktober 2020.