Dietyleter – Wikipedia

Eter
Systematiskt namn	Etoxietan
Övriga namn	Dietyleter
Kemisk formel	(C2H5)2O
Molmassa	74,12 g/mol
Utseende	Klar, färglös vätska
CAS-nummer	60-29-7
SMILES	CCOCC
Egenskaper
Densitet	0,706 g/cm³
Smältpunkt	-116 °C
Kokpunkt	34,5 °C
Faror
Huvudfara	Mycket brandfarlig Hälsovådlig
NFPA 704	4 2 1
LD50	1215 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Dietyleter, vardagligt oftast endast benämnt eter (ej att förväxla med andra etrar), är en vätska med den kemiska beteckningen (C₂H₅)₂O, som också kan kallas etoxietan. Dietyleter tillhör den organiska ämnesklassen etrar.

Alkemisten Raimundus Lullus anses ha upptäckt föreningen 1275, trots att det inte finns några samtida bevis för detta. Den syntetiserades första gången 1540 av Valerius Cordus, som kallade den "söt vitriololja" (oleum dulci vitrioli), och noterade några av dess medicinska egenskaper. Ungefär samtidigt upptäckte Theophrastus Bombastus von Hohenheim, mer känd som Paracelsus, eters smärtstillande egenskaper. Namnet eter fick ämnet 1730 av den tyske alkemisten August Siegmund Frobenius.

Dietyleter framställs huvudsakligen som en biprodukt vid tillverkning av etanol genom hydratisering av eten med vattenånga.

${\displaystyle {\rm {2\ C_{2}H_{4}+H_{2}O\rightarrow (C_{2}H_{5})_{2}O}}}$

Dietyleter kan också framställas genom kondensation av etanol i gasform med aluminiumoxid som katalysator.

${\displaystyle {\rm {2\ C_{2}H_{5}OH\ {\xrightarrow {Al_{2}O_{3}}}\ (C_{2}H_{5})_{2}O+H_{2}O}}}$

Reaktionen måste ske vid temperaturer under 150 °C för att etanolen inte ska kondenseras till eten i stället.

Eter är en klar, färglös, mycket flyktig, lättantändlig vätska med säregen doft och brännande smak. Den är löslig i vatten och kan blandas i alla förhållanden med alkohol, kloroform, aceton, bensen, bensin samt feta och eteriska oljor. Både eter och eterånga är mycket eldfarliga och brinner lugnt med en kraftigt lysande låga.^[1]

Eter var ett av de första narkosmedlen och användes första gången 1842 av läkaren Crawford Long för att söva en patient medan han opererade bort en tumör från patientens nacke.

William T. G. Morton var en amerikansk tandläkare som anges vara den första som offentligt visade användningen av inhalerad eter som kirurgisk bedövning. Detta skedde den 16 oktober 1846, i nuvarande museilokalen Ether Dome, på Massachusetts General Hospital i Boston, Massachusetts, USA.

• William T. G. Morton

• Material Safety Data Sheet Mallinckrodt Baker

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Diethyl ether, 11 mars 2010.

• Wikimedia Commons har media som rör Dietyleter.
  Bilder & media