Dolksteklar – Wikipedia
Dolksteklar | |
Mammutdolkstekel (Megascolia maculata) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Leddjur Arthropoda |
Understam | Sexfotingar Hexapoda |
Klass | Insekter Insecta |
Ordning | Steklar Hymenoptera |
Underordning | Midjesteklar Apocrita |
Överfamilj | Vespoidea |
Familj | Dolksteklar Scoliidae |
Vetenskapligt namn | |
§ Scoliidae | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Dolksteklar (Scoliidae) är en familj inom ordningen steklar.
Kännetecken
[redigera | redigera wikitext]Flertalet arter inom familjen är medelstora till stora, ganska kraftiga steklar. Storleken varierar mellan olika arter från en längd på cirka 10 millimeter upp till 50-55 millimeter, eller något mer. Hanarna är i jämförelse med honorna något mindre och slankare byggda och hanarna har också längre antenner än honorna. Färgteckningen varierar, många arter har blåsvart grundfärg med rödbruna markeringar, andra är svart- och gulaktig. Vingarna har ofta en mörkare ton.
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Familjen har en världsvid utbredning och innehåller över 300 arter. Den största artrikedomen finns i varmare delar av världen, i områden där det råder tropiskt eller subtropiskt klimat. Endast en art, hårig dolkstekel (Scolia hirta), är känd i Sverige.
Levnadssätt
[redigera | redigera wikitext]Efter parningen söker honorna upp skalbaggslarver och förlamar dem med ett stick, varefter de lägger ett ägg på dem. Efter kläckningen börjar dolkstekelns larv att förtära skalbaggslarven. Främst är det larver av bladhorningar som parasiteras.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Schou, Per (red.). Djur: illustrerad guide till världens djurliv, Globe Förlaget, 2007. ISBN 0-7513-3427-8
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Wikimedia Commons har media som rör dolksteklar.
|