Dominique Janicaud – Wikipedia
Dominique Janicaud | |
Född | Dominique Jean-Pierre Armand Janicaud[1] 14 november 1937[2] Paris femtonde arrondissement[2], Frankrike |
---|---|
Död | 18 augusti 2002[2] (64 år) Èze[2], Frankrike |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | École normale supérieure |
Sysselsättning | Filosof, universitetslärare[3] |
Arbetsgivare | Pennsylvania State University |
Utmärkelser | |
Bordinpriset (1970) | |
Redigera Wikidata |
Dominique Janicaud, född 14 november 1937, död 18 november 2002, var en fransk filosof.
Janicaud forskade främst om fransk spiritualism[särskiljning behövs], men även om Hegel och hegelianskt tänkande. Hon var specialist på tysk filosofi och intresserade sig även för Heidegger och teknikens konsekvenser i vår egen tid.
På 1990-talet startade Janicaud en debatt om den samtida franska fenomenologin, och hon kritiserade bland andra Emmanuel Lévinas, Paul Ricœur, Michel Henry och Jean-Luc Marion för att hå låtit sin tro styra det filosofiska arbetet, och därmed styrt in den franska fenomenologin i teologisk riktning.
Bibliografi (urval)
[redigera | redigera wikitext]- La Puissance du rationnel (1985)
- L'Ombre de cette pensée. Heidegger et la question politique (1990)
- Le Tournant théologique de la phénoménologie française (1991)
- La Phénoménologie éclatée (1998)
- Heidegger en France (2001)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ matchID, matchID-ID: H8yr8WdtZbQW, läst: 20 november 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] matchID, matchID-ID: H8yr8WdtZbQW, läst: 21 november 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2017937703, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]
|