Dominique Janicaud – Wikipedia

Dominique Janicaud
FöddDominique Jean-Pierre Armand Janicaud[1]
14 november 1937[2]
Paris femtonde arrondissement[2], Frankrike
Död18 augusti 2002[2] (64 år)
Èze[2], Frankrike
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole normale supérieure
SysselsättningFilosof, universitetslärare[3]
ArbetsgivarePennsylvania State University
Utmärkelser
Bordinpriset (1970)
Redigera Wikidata

Dominique Janicaud, född 14 november 1937, död 18 november 2002, var en fransk filosof.

Janicaud forskade främst om fransk spiritualism[särskiljning behövs], men även om Hegel och hegelianskt tänkande. Hon var specialist på tysk filosofi och intresserade sig även för Heidegger och teknikens konsekvenser i vår egen tid.

På 1990-talet startade Janicaud en debatt om den samtida franska fenomenologin, och hon kritiserade bland andra Emmanuel Lévinas, Paul Ricœur, Michel Henry och Jean-Luc Marion för att hå låtit sin tro styra det filosofiska arbetet, och därmed styrt in den franska fenomenologin i teologisk riktning.

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • La Puissance du rationnel (1985)
  • L'Ombre de cette pensée. Heidegger et la question politique (1990)
  • Le Tournant théologique de la phénoménologie française (1991)
  • La Phénoménologie éclatée (1998)
  • Heidegger en France (2001)
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ matchID, matchID-ID: H8yr8WdtZbQW, läst: 20 november 2021.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] matchID, matchID-ID: H8yr8WdtZbQW, läst: 21 november 2021.[källa från Wikidata]
  3. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2017937703, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]