Ego Boy – Wikipedia

Ego Boy
Ego Boy 001.jpg
Ego Boy i Nederländerna 1973.
KönHingst
FöddSverige 12 april 1967
Död3 juni 1974 (7 år)
FärgBrun
RasVarmblodstravare
SportTravsport
Aktiva år1970–1974
Härstamning
EfterEgo Hanover
UndanAnkedorle
UndanefterKarl Theo
UppfödareTage Hedberg,
Orsa
Personal
TränareIngemar Olofsson
KuskIngemar Olofsson
ÄgareSverige Tage Hedberg,
Orsa
Karriär
Antal starter67 st
Antal segrar50 st
Segerprocent75 %
Startprissumma671 030 SEK
Större segrar i urval
Elitloppet 1973
Hugo Åbergs Memorial 1973
Utmärkelser
Årets häst (1971, 1973)
Travsportens Hall of Fame (2013)
Externa länkar
Ego Boy hos Svensk Travsport
Hästsportsportalen
Travsport i Sverige

Ego Boy, född 12 april 1967 i Orsa, död 3 juni 1974 på djursjukhuset i Strömsholm,[1] var en svensk travhäst. Hingsten vann ett antal stora lopp under sin korta karriär 1970–1974 och utsågs till Årets Häst både 1971 och 1973. Ego Boy tränades under större delen av karriären av Rättvikstränaren Ingemar Olofsson.[2]

1973 var Ego Boys mest segerrika år, där han bland annat vann Elitloppet och segrade i 18 av 23 lopp.[2] Hästen ådrog sig stor uppmärksamhet och ökade intresset för travsport i Sverige.

I Elitloppet 1973 ställdes han i skiljeheat mot den amerikanske racern Flower Child. Efter lustempo i ett varv, satte Ingemar Olofsson full fart; och till publikens jubel höll han greppet hela vägen till mål. "-Oj, oj, oj; Ego Boy!" ropades det.[2] Ego Boy var oftast så överlägsen att han vanligen vann med flera hästlängder.

Ego Boy avled 1974. Han ligger begravd i vinnarcirkeln på Rättviks travbana, där man varje år hyllar honom med loppet Ego Boys Minne.[2]

  1. ^ Dagens Nyheter 1974-06-04, sid. 1
  2. ^ [a b c d e f g h i j k] "Ego Boy väljs in i Hall of Fame". travsport.se. Läst 13 augusti 2014.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]