Elías Figueroa – Wikipedia

Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den saknar källhänvisningar och kan inte verifieras. (2018-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Elías Figueroa
Personlig information
Fullständigt namn	Elías Ricardo Figueroa Brander
Smeknamn	Don Elías, Muralla Roja (Röda muren), Míster Lujo
Födelsedatum	25 oktober 1946 (78 år)
Födelseort	Valparaiso, Chile
Längd	185 cm
Position	Mittback
Seniorlag*
År 1965–1967 1965 1967–1971 1971–1977 1977–1980 1980–1981 1982 Totalt Klubb Santiago Wanderers → Unión La Calera (lån) Peñarol Internacional Palestino Fort Lauderdale Strikers Colo-Colo SM (GM) 54 0(0) 30 0(0) 241 0(6) 336 (26) 118 0(6) 22 0(0) 17 0(0) 818 (38)
Landslag
År 1966–1982 Landslag  Chile SM (GM) 70 0(2)
Uppdrag som tränare
1994–1996 Palestino
* Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna.

Elías Ricardo Figueroa Brander, eller "Don Elias", född 25 oktober 1946 i Valparaíso, Chile, är en före detta professionell chilensk fotbollsspelare.

Figueroa föddes i Valparaiso men på grund av hälsoskäl flyttade familjen till grannstaden Quilpue. Tidigt trodde man att han inte skulle kunna syssla med sport, men vid 8-årsåldern började han spela fotboll där han kunde förbättra sin kondition. Fram till 14-årsåldern spelade han för klubben tills han skrev på för Santiago Wanderers ett år senare.

Han imponerade så mycket att han gick snabbt från de lägre ungdomssektionerna till första laget. Som utlånat debuterade han i första divisionen med Unión La Calera den 26 april, 1964. Året därpå återvänder han till Santiago Wanderers vid 18-årsåldern och blev given i startelvan. Han blir uttagen till VM i England 1966, redan här skulle han kallas för Don Elias.

År 1967 värvades Figueroa av det uruguayanska laget CA Peñarol där han under sina 5 år vann första divisionen 1967 och 1968, Supercupen 1969 och utsedd till turneringens bäste spelare 3 gånger. Han blev även utsedd varje år i Uruguay som den bäste i sin position. Det var då bland annat spanska storklubben Real Madrid och brasilianska SC Internacional visade intresse, vilket det sistnämnda värvar honom.

På den tiden fanns de bästa spelarna i Brasilien bland dem Pelé, det var därför Figueroa valde klubben från Porto Alegre. Där ledde han klubben till en dubbel, Inter vann Brasileirao 1975 och 1976 där han i finalen gjorde sin berömda mål "gol iluminado" ("illuminerade målet"), i samma ögonblick som han nickar in bollen så når en solstråle honom, som om det kom från en högre makt.

Här vann Figueroa allt inom individuell prestation som: guldbollen som bäste spelaren i Brasilien 1975, många silverbollar som den bäste försvararen, det gjorde också till att han blev utsedd till Sydamerikas bästa fotbollsspelare 3 gånger i rad 1974, 1975 och 1976.

Redan i VM i Tyskland 1974 blev han vald till den bäste mittbacken, dessutom årets spelare av FIFA mellan 1975 och 1976 och varje år ansågs han vara världens bästa försvarare och sydamerikas bästa 1974, 1975 och 1976.

Trots hans stora framgångar i Brasilien valde han att återvända till hemlandet Chile, men till allas förvåning valde han lilla klubben Palestino, där han återigen gjorde små lag till stora. Med Palestino vann han Copa Chile och året därpå det chilenska mästerskapet.

Efter ekonomiska problem valde han att spela för Fort Lauderdale Strikers i NSL (USA). Bara en säsong varade äventyret i USA innan han skrev på för Colo-Colo i ett tremånaders kontrakt. Den 1 januari 1983 valde han att lägga skorna på hyllan och spelade sin sista match mellan Colo-Colo och Universidad de Chile som slutar 2-2.

Klubb	Land	År
Unión La Calera	Chile	1965
Santiago Wanderers	Chile	1965–1967
CA Peñarol	Uruguay	1967–1971
SC Internacional	Brasilien	1971–1977
Palestino	Chile	1977–1980
Fort Lauderdale Strikers	USA	1980–1981
Colo-Colo	Chile	1982

Figueroa deltog i tre VM-slutspel (England 1966, Västtyskland 1974 och Spanien 1982). Han spelade 70 matcher och gjorde 2 mål.

• Bäste spelaren i Uruguay (1967) (1968)
• Bäste spelaren i Brasilien (1975) (1976)
• Årets spelaren enligt FIFA (1976)
• Utvald av Pelé i sin lista FIFA 100.
• På en 8:e plats av "Århundradets bäste Sydamerikansk fotbollsspelare" enligt IFFHS

• Wikimedia Commons har media som rör Elías Figueroa.
  Bilder & media

Företrädare: 1973 Pelé

Sydamerikas bästa fotbollsspelare 1974

Efterträdare: 1975 Elías Figueroa

Företrädare: 1974 Elías Figueroa

Sydamerikas bästa fotbollsspelare 1975

Efterträdare: 1976 Elías Figueroa

Företrädare: 1975 Elías Figueroa

Sydamerikas bästa fotbollsspelare 1976

Efterträdare: 1977 Zico

Trupper - Chile v • r 000Chiles trupp – VM i fotboll 1966000 1 Araya Toro 2 Berly 3 Campos Silva 4 Cruz 5 Donoso 6 Eyzaguirre 7 Figueroa 8 Fouilloux 9 Godoy 10 Hodge 11 Landa 12 Marcos 13 Olivares 14 Prieto 15 J. Ramírez 16 O. Ramírez 17 Sánchez 18 Tobar 19 Valdés 20 Valentini 21 Villanueva  22 Yávar Tränare: Álamos v • r 000Chiles trupp – VM i fotboll 1974000 1 Vallejos 2 García 3 Quintano 4 Arias 5 Figueroa 6 Rodríguez Vega 7 Caszely 8 Valdés  9 Ahamada 10 Reinoso 11 Véliz 12 Machuca 13 González 14 Lara 15 Galindo 16 Páez 17 Yávar 18 Socías 19 Farías 20 Castro 21 Olivares 22 Nef Tränare: Álamos v • r 000Chiles trupp – VM i fotboll 1982000 1 Wirth 2 Garrido 3 Valenzuela 4 Bigorra 5 Figueroa 6 Dubó 7 Bonvallet 8 Rivas 9 Letelier 10 Soto 11 Moscoso 12 Cornez 13 Caszely 14 Ormeño 15 Yáñez 16 M. Rojas 17 O. Rojas 18 Galindo 19 Escobar 20 Neira 21 Gamboa 22 Osben Tränare: Santibáñez