Elina Haavio-Mannila – Wikipedia

Elina Haavio-Mannila år 1971.

Anna Elina Haavio-Mannila, född 3 augusti 1933 i Helsingfors, är en finländsk sociolog. Hon är dotter till Martti Haavio och Elsa Enäjärvi-Haavio.

Haavio-Mannila blev politices doktor 1958 (hon var den första kvinnan som i Finland disputerade i sociologi), verkade vid statens samhällsvetenskapliga kommission 1961–1971, var biträdande professor i sociologi vid Helsingfors universitet 1971–1992 och professor i ämnet 1992–1998. Hon har bedrivit forskning om bland annat könsroller, jämställdhetsfrågor, sexualitet och människors vardag. Hon har ofta varit medlem av kommittéer och deltagit i samhällsdebatten. Hon var inspektor för studentnationen Varsinaissuomalainen osakunta 1972–1978. År 1975 utnämndes hon till ledamot av Finska Vetenskapsakademien.[1]

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]
  • Kylätappelut (1958)
  • Suomalainen nainen ja mies (1968)
  • Päivätanssit (tillsammans med Raija Snicker, 1980)
  • Työpaikan rakkaussuhteet (1988)

Uppslagsverk

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Kotimaiset jäsenet” (på finska). Suomalainen Tiedeakatemia. 9 maj 2018. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612163334/https://www.acadsci.fi/suomalainen-tiedeakatemia/jasenet/kotimaiset-jasenet.html. Läst 13 juni 2018.