Elina Haavio-Mannila – Wikipedia
Anna Elina Haavio-Mannila, född 3 augusti 1933 i Helsingfors, är en finländsk sociolog. Hon är dotter till Martti Haavio och Elsa Enäjärvi-Haavio.
Haavio-Mannila blev politices doktor 1958 (hon var den första kvinnan som i Finland disputerade i sociologi), verkade vid statens samhällsvetenskapliga kommission 1961–1971, var biträdande professor i sociologi vid Helsingfors universitet 1971–1992 och professor i ämnet 1992–1998. Hon har bedrivit forskning om bland annat könsroller, jämställdhetsfrågor, sexualitet och människors vardag. Hon har ofta varit medlem av kommittéer och deltagit i samhällsdebatten. Hon var inspektor för studentnationen Varsinaissuomalainen osakunta 1972–1978. År 1975 utnämndes hon till ledamot av Finska Vetenskapsakademien.[1]
Bibliografi i urval
[redigera | redigera wikitext]- Kylätappelut (1958)
- Suomalainen nainen ja mies (1968)
- Päivätanssit (tillsammans med Raija Snicker, 1980)
- Työpaikan rakkaussuhteet (1988)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Uppslagsverk
[redigera | redigera wikitext]- ”Haavio-Mannila, Elina”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5419-1416928958025
- Haavio-Mannila, Elina i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Kotimaiset jäsenet” (på finska). Suomalainen Tiedeakatemia. 9 maj 2018. Arkiverad från originalet den 12 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180612163334/https://www.acadsci.fi/suomalainen-tiedeakatemia/jasenet/kotimaiset-jasenet.html. Läst 13 juni 2018.