Erik Ohlsson – Wikipedia

Erik Ohlsson
Född16 augusti 1891[1]
Död24 december 1975 ​eller ​1976[1]
Utbildad vidLunds universitet
SysselsättningKemist
Redigera Wikidata

Carl Erik Ohlsson, född 16 augusti 1891 i Malmö,[2] död 24 december 1975 i Stockholm,[3] var en svensk kemist och forskare i farmaci.[4]

Ohlsson avlade filosofie kandidatexamen 1914 och filosofie licentiatexamen 1916. Han promoverades till filosofie doktor vid Lunds universitet 1917,[5] blev medicine kandidat 1936, medicine hedersdoktor 1936, docent i kemi 1918 och var tillförordnad laborator 1920–1921. Ohlsson var tillförordnad professor i kemi 1921–1922, i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet 1929, respektive i farmakologi 1929–1930. Han blev professor i kemi och geologi vid Alnarps lantbruksinstitut 1924, var professor i kemi och kemisk farmaci vid Farmaceutiska institutet 1932–1959 och institutets rektor 1933–1959. Hans publikationer gällde organisk, fysiologisk och farmaceutisk kemi, framför allt enzymer.

  1. ^ [a b] Identifiants et Référentiels, Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, idRef-ID SUDOC: 133937402, läst: 15 augusti 2024.[källa från Wikidata]
  2. ^ Ohlsson, Carl Erik i Vem är det 1953
  3. ^ Ohlsson, C Erik i Vem är det 1981
  4. ^ Ohlsson, C Erik i Vem är det 1969
  5. ^ Ohlsson, Erik (1917). 4-fenetyltiosemikarbazid: en prepartivt stereokemisk och kinetisk studie. Lund: Gleerup. Libris 1656820