Erland Grip – Wikipedia

Erland Grip
Född24 juli 1905
Stockholm
Död21 februari 2007 (101 år)
SysselsättningGeolog
Redigera Wikidata

Bo Åke Erland Grip, född 24 juli 1905 i Stockholm, död 21 februari 2007 i Huddinge församling, var en svensk geolog, verksam vid Bolidens Gruv AB.

Grip blev filosofie licentiat vid Uppsala universitet 1934, geolog vid Bolidens Gruv AB 1935, chefsgeolog där 1939–44 samt chef för prospekteringsavdelningen 1944–67. Han blev filosofie hedersdoktor vid Uppsala universitet 1961, tilldelades Ingenjörsvetenskapsakademiens guldmedalj 1982 för sina insatser inom prospektering och malmletningsstrategi samt professors namn 1983. Han var en av grundarna av den europeiska tidskriften "Mineralium Deposita", vilken är inriktad på ekonomisk geologi.

Under 1960-, 1970- och 1980-talen innehade Grip ordförandeposten inom ett flertal kommittéer i Stiftelsen Gruvforskningen. År 2000 erhöll han det nyinstiftade Geologiska föreningens Lindgrenpris ”för betydande vetenskaplig forskning inom områdena malmgeologi och ekonomisk geologi”. [1] Grip är begraven på Tomtberga kyrkogård.[2]

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • The Telluride-Bearing Andalusite-Sericite Rocks of Mångfallberget at Boliden, N. Sweden (tillsammans med Olof H. Ödman, SGU, 1942)
  • On Thucholite and Natural Gas from Boliden (tillsammans med Olof H. Ödman, SGU, 1944)
  • Arvidsjaurfältet och dess förhållande till omgivande berggrund (SGU, 1946)
  • On the Occurrence of Mercury in Boliden and in Some Other Sulphide Deposits in Northern Sweden (SGU, 1948)
  • Geology of the Sulphide Deposits at Mensträsk and a Comparison with Other Deposits in the Skellefte District (SGU, 1951)
  • Geology of the Nickel Deposit at Lainijaur in Northern Sweden and a Summary of Other Nickel Deposits in Sweden (SGU, 1961)
  • The Boliden Sulphide Deposit: a Review of Geo-Investigations Carried Out During the Lifetime of the Boliden Mine, Sweden (1924-1967) (tillsammans med Åke Wirstam, SGU, 1970)
  • Malm i Sverige 1-2 (tillsammans med Nils H. Magnusson och Rudyard Frietsch, 1973)
Noter