Eskil Olán – Wikipedia

Alf Eskil Tage Olán, född 25 mars 1882 i Marstrand, död där 23 juni 1942, var en svensk författare och historiker.

Eskil Olán var enda barnet till kamrer Karl Alfred Olán (1847–1887) och Annie Johanna Birgitta Nordström (1856–1934).^[2]

Olán var en litterärt begåvad marstrandssläkt, och redan som skolpojke gav Olán ut tidningen "Klöverbladet". Då han var 12 år följdes den av tidningen "Landsvägsriddaren". Utan att avlägga någon examen, lyckades Olán bli mycket beläst.

Efter några år studier vid läroverk i Marstrand och några år vid Chalmers tekniska läroanstalt var han ett år redaktör vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings stockholmsredaktion. En tilltagande hörselskada tvingade honom att avsluta anställningen och återvända till Marstrand, där han sedan bodde fram till sin död.^[3]

Fädernestaden Marstrand och landskapet i sin helhet i "Bohusläns Krönika" och "Marstrands Historia", skildrade han med förkärlek. På äldre dar blev han sjuklig och dog ogift vid endast fyllda sextio år.

• Marstrands krigsminnen, historia och badortslif (1906)
• Västkusten (1912), Svenska Turistföreningens resehandböcker
• Marstrands sparbank 1843 14/3 1918 (1918)
• Bohusläns krönika (1918)
• Ostindiska compagniets saga (1920)
• Sjörövarna på Medelhavet och Levantiska compagniet (1921)
• Svenska brännvinets historia (1922)
• Bohus fästning och Kungälvs stad (1923)
• Judarna på svensk mark (1924)^[4]

• Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
• Bohusläns bygd och folk 1658-1958 - En minnesbok, Sahléns förlag 1959, s. 162