Essingebron – Wikipedia

Essingebron är tre parallella brospann, byggda mellan 1965 och 1967, som går över Essingedjupet mellan öarna Lilla Essingen och Stora Essingen i Stockholm. Två av brospannen ingår i Essingeleden och det tredje är en bro för lokaltrafik. Den första permanenta bron mellan Stora och Lilla Essingen var Stora Essingebron, en bågbro i stål med fem spann, som invigdes 1928 och revs i mitten av 1960-talet för att bereda plats för nuvarande broar.

Panorama

Essingebroarna vy från Gröndal. I bakgrunden syns Tranebergsbron.

Stora Essingebron

Se även: Lilla Essingebron, 1962 namnändrad till Mariebergsbron

Den första Stora Essingebron byggdes 1917. Det var en flottbro för gångtrafik som hade en dragfärja över sjöfartsöppningen. Färjan ersattes 1921 med en klaffbro. Samma år började Stockholms hamnstyrelse planera för en permanent lösning. År 1927 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att ersätta provisoriet och inbjöd några företag att lämna anbud på ett broförslag som hamnstyrelsens byggnadskontor hade utarbetat. Anbudsgivarna kunde även komma med egna förslag. 16 firmor inkom med anbud och efter gallring återstod åtta förslag som fick en estetisk granskning av arkitekt Erik Lallerstedt.^[1] Här presenterades bågbroar i betong och stål, hängbroar och valvbroar.

Hamnstyrelsen bestämde sig för det lägsta anbudet som kom från Bergsunds Mekaniska Verkstad med Christiani & Nielsens svenska filial som underentreprenör och Paul Hedqvist som arkitekt. Deras anbud avsåg en bågbro i stål med tre spann, som enligt önskemål av Lallerstedt, blev till en bågbro med fem spann och som Hedqvist under projekteringens gång ritade alla lika stora.^[2]

Stålbågsbron uppfördes över sundets smalaste ställe, där bredden är 185 meter. Bron var förberedd för spårtrafik men kom att trafikeras bara av trådbussar. På Stora och Lilla Essingen fortsatte den som viadukt så att den totala längden blev 339 meter. Varje spann var 40 meter långt, bredden blev 7,6 meter, därav 5,2 meter för körbanan och den segelfria höjden var 13 meter.^[3] Den 18 augusti 1927 påbörjades grundläggningsarbetena och i mars påföljande år igångsattes montaget för överbyggnaden. I november 1928 var invigningen och då beslöts även att brons namn skulle vara Stora Essingebron. Kostnaden exklusive tillfartsvägar uppgick till 620 000 kronor.^[4]

Stora Essingebron låg i vägen för nya Essingeleden och revs i mitten av 1960-talet. Den ersattes sedan av 1966 av Lokalbron som anlades strax sydost om Stora Essingebron (se nedan). Stora Essingebron var även platsen för Essingebroolyckan 1948, då en trådbuss störtade ner i vattnet och 11 personer omkom.

Bilder, Stora Essingebron

Gamla flottbron 1928
Nya bågbron 1928
Stora Essingebron 1928 med gamla flottbron i bakgrunden
Essingebroolyckan 1948
Bärgningsarbetet efter Essingebroolyckan 1948

Essingebroarna

Då och nu


Till vänster syns Stora Essingebron kort före rivningen 1963, i bakgrunden pågår byggarbetena för Essingebron. Till höger visas samma vy från Essingeringen i oktober 2020.

Lokalbron, Gamla Essinge broväg

Den västra bron är en lokalbro för lokaltrafik mellan Essingeöarna. Bron invigdes den 10 maj 1965 och ersatte då Stora Essingebron. Bron löper 6 meter väster om motorvägsbron. Avståndet mellan landfästena är 470 meter, längden över vatten är 200 meter och största spännvidden är 100 meter. Största bredd är 11 meter, själva körbanan är 8 meter bred. Den segelfria höjden är 15,2 meter. Hela lokalbron inklusive anslutande vägen fram till Essinge brogata på Lilla Essingen kallas sedan 1983 Gamla Essinge broväg.^[5]

Motorvägsbron

Det östra broparet ingår i Essingeleden och invigdes 21 augusti 1966. Den bron är 470 meter lång, varav själva brodelen är 212 meter om vardera 56 meter, 100 meter och 56 meter. Bron ritades av arkitektföretaget AOS Arkitekter och konstruerades av kommunägda Gekonsult. Det tredje brospannet, även det i Essingeleden, invigdes 3 september 1967 i samband med högertrafikomläggningen varvid sydgående respektive nordgående motorvägskörbanor fick separata brospann. Totalt är motorvägsspannen 30 meter breda och den segelfria höjden är 15,2 meter. Essingebron är Sveriges mest trafikerade vägbro med 150 000 fordon/dygn i båda riktningar (2007).^[6] Innan bron öppnades för trafik testades bärigheten genom att 30 lastfordon fulla med grus placerades på bron.

Olyckan 2005

Fredagen den 14 oktober 2005 kolliderade pontonkranen Lodbrok med brospannet för motorvägens norrgående körbanor. Det var samma bro som Lodbrok 40 år tidigare hjälpte till att bygga. Krocken orsakade sprickor och bron fick stängas under eftermiddagen, till en början stängdes också det närliggande spannet för södergående trafik.

Trots att avstängningen främst berörde trafik mot rusningsriktningen blev köerna mycket omfattande eftersom Essingebron är den enda broförbindelsen utanför innerstaden, dessutom har de förbindelser genom innerstaden som tidigare användes delvis stängts eller smalnats av. Se kollisionen mellan Lodbrok och Essingebron.

Nutida bilder

Utsikten över Essingebron från Ormberget, Gröndal
Essingebron sedd från Stora Essingen
Essingebron sedd från lokalbron
En av brons pelare i Essingedjupet
Uppstigningsschakt i en av bropelarna

Anslutande broar

Gröndalsbron (söderut)
Fredhällsbron (norrut)

Referenser

Noter

^ Allpere (2009), s. 98
^ Allpere (2009), s. 99
^ Dufwa (1985), sida 200
^ Stora Essingebron, beskrivning (1928), s. 14
^ Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (återtryck av del av 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. sid. 104. Libris 7269073. ISBN 91-38-90777-1
^ Uppgift enligt Vägverket

Tryckta källor

Dufwa, Arne, red (1985). Trafik, broar, tunnelbanor, gator. Monografier utgivna av Stockholms stad, Stockholms tekniska historia 1. Stockholm: Liber Förlag. Libris 513275. ISBN 91-38-08725-1
Allpere, Kristina (2009). Paul Hedqvist – Arkitekt och Stockholmsgestaltare. Stockholm: Stockholmia förlag. ISBN 978-91-7031-209-0

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Essingebron.
Bilder & media

[1] Allpere (2009), s. 98

[2] Allpere (2009), s. 99

[3] Dufwa (1985), sida 200

[4] Stora Essingebron, beskrivning (1928), s. 14

[5] Stahre, Nils-Gustaf; Fogelström, Per Anders (1986). Stockholms gatunamn: innerstaden. Monografier utgivna av Stockholms stad (återtryck av del av 1:a upplagan). Stockholm: Liber/Allmänna förlaget. sid. 104. Libris 7269073. ISBN 91-38-90777-1

[6] Uppgift enligt Vägverket

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]