Eta – Wikipedia

Uppslagsordet ”Η” leder hit. För den till utseende identiska latinska bokstaven, se H. För den till utseende identiska kyrilliska bokstaven, se Н. För andra betydelser, se Eta (olika betydelser).
Eta
Grekiska alfabetet
Enhetsalfabetet
Α α Alfa Ν ν Ny
Β β Beta Ξ ξ Xi
Γ γ Gamma Ο ο Omikron
Δ δ Delta Π π Pi
Ε ε Epsilon Ρ ρ Rho
Ζ ζ Zeta Σ σ ς Sigma
Η η Eta Τ τ Tau
Θ θ Theta Υ υ Ypsilon
Ι ι Jota Φ φ Fi
Κ κ Kappa Χ χ Chi
Λ λ Lambda Ψ ψ Psi
Μ μ My Ω ω Omega
Extra tecken i äldre alfabet¹
 Digamma  San
 Heta
Numeriska tecken¹
 Stigma  Sampi
 Koppa
Extra tecken i andra språk¹
 Jot  Sjo

¹Källor: se Grekiska alfabetet#Referenser

Eta (grekiska ήτα éta) (versal: Η, gemen: η) är den sjunde bokstaven i det grekiska alfabetet men var ursprungligen den åttonde, och hade därför i det joniska talbeteckningssystemet siffervärdet 8.[1] Dess ljudvärde var ursprungligen ett långt aspirerat e, heː, eller bara [h]. När alfabetet standardiserades i Grekland i början av 400-talet f.Kr. så hade det där förändrats mer åt ett öppnare [ɛː], men i kolonierna på Sicilien och i Italien fortsatte bokstaven att användas för h-ljudet, vilket ledde till att eta i det latinska alfabetet motsvaras av H, h. I modern grekiska har ljudvärdet förändrats till [i].

Eta (gement η) används inom mikroekonomi som en beteckning för inkomstelasticitet, medan den inom (elektro)mekanik och termodynamik betecknar verkningsgrad: : där P1 är den tillförda energin, P2 den nyttjade energin, och η verkningsgraden i procent.

  decimalt hexadecimalt HTML
η 951 3B7 η
Η 919 397 Η
  1. ^ Aaboe, Asger (1969). Antikens matematik. Prisma Stockholm. sid. 115