Förbundsdagsvalet i Tyskland 2005 – Wikipedia

Förbundsdagsvalet i Tyskland 2005

← 2002 18 september 2005 2009 →
Registrerade61 870 711 0,7%
Valdeltagande48 044 134 (77,7%) 1,4%
  Första parti Andra parti Tredje parti
 
Ledare Angela Merkel Gerhard Schröder Guido Westerwelle
Parti CDU/CSU SPD FDP
Föregående val 38,5 % 38,5 % 7,4 %
Mandat före 248 251 47
Erhållna mandat 226 222 61
Mandatförändring 22 29 14
Röster 16 631 049 16 194 665 4 648 144
Andel 35,2 % 34,2 % 9,8 %
Väljarströmmar 3,3 % 4,3 % 2,4 %

  Fjärde parti Femte parti
 
Ledare Gregor Gysi & Oskar Lafontaine Joschka Fischer
Parti Die Linke.PDS De gröna
Föregående val 2 8,6 %
Mandat före 4,0 55
Erhållna mandat 54 68
Mandatförändring 52 17
Röster 4 118 194 3 838 326
Andel 8,7 % 8,1 %
Väljarströmmar 4,7 % 0,5 %

Vänstra sidan visar vinnarna i valkretsarna efter partifärg. Höger sida visar vinnarna av partilistan för de övriga ledamöterna efter deras partifärger.

Regering före valet

Regeringen Schröder II
SPD

Regering efter valet

Regeringen Merkel I
CDU

Förbundsdagsvalet i Tyskland 2005 ägde rum den 18 september 2005 och skedde efter upplösning av den sittande förbundsdagen den 1 juli 2005. Det var ett nyval, och egentligen var val i Tyskland planerat till hösten 2006.[1][2]

Den 22 november 2005 valdes Angela Merkel av förbundsdagen till Tysklands förbundskansler. Hon var den första kvinnan på posten, och den första förbundskanslern i det enade Tyskland som har varit medborgare i Östtyskland.

Under mandatperioden 2002-2005 stärkte Merkel sin ställning i partiet högst betydligt och var i stort sett oomstridd som kanslerskandidat inför det tidigarelagda förbundsdagsvalet 2005. CDU/CSU eftersträvade en borgerlig majoritetsregering tillsammans med liberala FDP, och opinionsmätningarna tydde länge på en stor seger för denna konstellation. Valresultatet blev dock annorlunda. CDU/CSU gick tillbaka jämfört med valet 2002 och varken de borgerliga eller den dittillsvarande röd-gröna regeringen fick majoritet i förbundsdagen.

Då sonderingarna med Tysklands gröna parti om en koalitionsregering under Merkels ledning tycktes utsiktslösa, och socialdemokratiska SPD inte heller kunde locka över FDP till sin sida, började CDU-CSU och SPD att förhandla om en så kallad "stor koalition". Sedan SPD tvingats ge upp kravet på att Gerhard Schröder skulle leda denna koalition, enades man om en lösning där Merkel skulle bli förbundskansler.

Mandat i Förbundsdagen.
Valresultatet i procent.



Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]