Försvarsområden – Wikipedia

Karta över indelning av försvarsområden år 1943.

Försvarsområden (förkortat Fo) var nivån närmast under militärområde och kallades försvarsområde. Inom varje försvarsområde ingick ett antal försvarsområdesgrupper (Fogrupp), vilka var en sammansatt stridsgrupp som i styrka var något under en brigad, det vill säga gruppen bestod av mellan en och fyra stridande bataljoner. Ett försvarsområde leddes av försvarsområdesbefälhavaren, som i regel även var chef för ett försvarsområdesregemente.

Försvarsområden 1914-1918

Med anledning av första världskrigets utbrott och mobiliseringen 1914 upprättades samma år fyra särskilda försvarsområden: Norrbottens, Gävleborgs, Norra Upplands och Norrköpings försvarsområden. Områdena gränsade till Ryssland eller låg längs ostkusten. Försvarsområdeschefen var högste ansvarig inom området för landstormens mobiliserade enheter hösten 1914 samt för skyddstruppsförbanden november 1914 till december 1918. Efter neutralitetsvaktens upphörande i december 1918 fungerade försvarsområdena som en avvecklingsorganisation när det gällde anläggningar, förråd och etablissemang som nyttjats av skyddstrupper och landstorm. Avvecklingen var avslutad i april 1919. Norrbottens försvarsområde hade också som uppdrag att bygga värn och andra fasta anläggningar, införskaffa förläggningslokaler och upphandla förråd för gränsförsvarets räkning. Försvarsområdet fick även ansvar för interneringen av rysk militär personal som kom över gränsen från Finland innan de fördes vidare söderut.[1]

Försvarsområden 1942-2000

Försvarsområdena tillkom genom 1942 års försvarsbeslut, och följde i stort sett länsindelningen, och bestod till en början av de tidigare landstormsförbanden. Försvarsområdena tillkom ursprungligen med syftet att underlätta territorialförsvarets samordning med civilförsvaret. Försvarsområdena motsvarades tidigare av inskrivningsområdena från 1885.

Åren 1973–1975 reformerades försvarsområdena, genom organisation i lägre regional och lokal instans (OLLI). Tanken med omorganisationen var att minska antalet mobiliseringsmyndigheter, då varje regemente inom ett försvarsområde före reformen ansvarat för sin mobilisering. Med OLLI-reformen knöts merparten av försvarsområdena samman med ett utbildningsregemente som därigenom bildade ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet blev ett så kallat A-förband, medan övriga förband inom försvarsområdet blev så kallat B-förband. A-förbandet ansvarade därför för hela mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Till exempel hade Värmlands regemente (I 2) och Bergslagens artilleriregemente (A 9), som båda tillhörde Värmlands försvarsområde (Fo 52), före reformen sitt eget mobiliseringsansvar. Genom reformen slogs Värmlands regemente (I 2) samman med Värmlands försvarsområde (Fo 52) och bildade Värmlands regemente (I 2/Fo 52). Det blev därigenom ett A-förband och övertog mobiliseringsansvaret från Bergslagens artilleriregemente (A 9). Bergslagens artilleriregemente blev ett B-förband.

Reformen innebar även att regementschefen i egenskap av försvarsområdesbefälhavare (Fobef) kunde samordna mobiliseringen av brigaderna och försvarsområdesförbanden (Fo-grupper), vilket gav bättre förutsättningar för samordnad krigsplanering inom försvarsområdet.[2]

Antalet mobiliseringsmyndigheter reducerades genom OLLI-reformen. Fyra nya myndigheter inrättades: försvarsområdesregemente, utbildningsregemente (inom samma ort som försvarsområdesregementet), utbildningsregemente (inom samma försvarsområde fast på annan ort) och Norrbottens gränsjägare (saknade utbildningsregemente).

Förbanden som organiserades inom respektive försvarsområde var i regel "utmönstrade" fältförband. 8-10 år efter grundutbildning av förbanden till brigaderna, överfördes personalen till försvarsområdesförband (Fo-grupper). Fo-grupperna ledde i regel i strid förband av bataljons storlek. I vissa fall förekom även förband av brigads storlek. Ett exempel är 6. pansargruppen, som avvecklades som brigad, men där pansarbataljonerna kvarstod i organisationen.

Genom försvarsutredning 1988, försvarsbeslutet 1992 och försvarsbeslutet 1996 återkom försvarsområdena som självständiga staber. Samtliga försvarsområden avvecklades i samband med Försvarsbeslutet 2000. Försvarsområdenas uppgifter övertogs till viss del av de nybildade Militärdistriktsgrupperna, till exempel Västerbottensgruppen och Livregementets grenadjärgrupp. Genom försvarsbeslutet 2004 avvecklades militärdistriktsgrupperna, och ersattes av utbildningsgrupper. Dessa grupper är endast en stödjande funktion för Hemvärnet. Den 1 januari 2013 upprättas fyra stycken militärregioner, vilka kommer organiseras på liknande sätt som de tidigare försvarsområdena. Det vill säga i den formen att de kommer att vara underställda och knutna till ett regemente.

Beteckning Namn Aktiv Försvarsområdesregemente Anmärkning
Fo 11 Malmö försvarsområde
Malmö försvarsområde
1942–1976
1976–1997

Södra skånska regementet
Fick 1976 gemensam administration med Södra skånska regementet
Uppgick 1998 i Skånes försvarsområde
Fo 12 Ystads försvarsområde 1942–1946 Uppgick 1947 i Malmö försvarsområde
Fo 13 Helsingborgs försvarsområde 1942–1946 Uppgick 1947 i Malmö och Kristianstads försvarsområden
Fo 14 Kristianstads försvarsområde
Kristianstads försvarsområde
Kristianstads försvarsområde
Skånes försvarsområde
1942–1975
1975–1994
1994–1997
1998–2000

Norra skånska regementet
Skånska dragonregementet
Skånska dragonregementet
Fick 1975 gemensam administration med Norra skånska regementet.
Överfördes 1994 till Skånska dragonregementet.
Namnändrat 1998 till Skånes försvarsområde
Fo 15 Blekinge försvarsområde 1942–1946
Fo 15 Karlskrona försvarsområde 1947–1990 Blekinge kustartilleriförsvar
Fo 16 Växjö försvarsområde
Kronobergs försvarsområde
1942–1974
1990–1997

Kronobergs regemente
Uppgick 1998 i Smålands försvarsområde
Fo 16/18 Kronobergs försvarsområde samt Kalmar försvarsområde 1974–1990 Kronobergs regemente
Fo 17 Jönköpings försvarsområde
Jönköpings försvarsområde
Smålands försvarsområde
1942–1946
1974–1997
1998–2000

Norra Smålands regemente
Smålands regemente
Fo 18 Kalmar försvarsområde
Kalmar försvarsområde
Kalmar försvarsområde
1942–1974
1990–1994
1994–1997


Kalmar regemente
Uppgick 1974 i Kronobergs försvarsområde samt Kalmar försvarsområde.
Uppgick 1998 i Smålands försvarsområde
Beteckning Namn Aktiv Försvarsområdesregemente Anmärkning
Fo 21 Gävleborgs försvarsområde
Gävleborgs försvarsområde
1942–1966
1982–1997

Hälsinge regemente
Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet.
Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
Fo 22 Östersunds försvarsområde
Jämtlands försvarsområde
1942–1974
1974–1997

Jämtlands fältjägarregemente

Uppgick 1998 i Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde
Fo 23 Härnösands försvarsområde
Västernorrlands försvarsområde
Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde
1942–1974
1974–1997
1998–2000

Västernorrlands regemente
Västernorrlands regemente


Avvecklades och upplöstes 2000
Fo 24 Hemsö försvarsområde 1942–1957 Uppgick 1957 i Härnösands försvarsområde
Fo 25 Sundsvalls försvarsområde 1947–1955 Upplöstes 1955 och fördelades geografiskt på Härnösands försvarsområde och Gävle försvarsområde
Beteckning Namn Aktiv Försvarsområdesregemente Anmärkning
Fo 31 Halmstads försvarsområde
Hallands försvarsområde
Hallands försvarsområde
1942–1958
1958–1975
1975–2000


Hallands regemente


Avvecklades och upplöstes 2000
Fo 32 Göteborgs försvarsområde
Göteborgs och Bohus samt Hallands försvarsområde
Göteborgs och Bohus försvarsområde
Västra Götalands försvarsområde
1942–1958
1958–1975
1975–1997
1998–2000

Göteborgs kustartilleriförsvar
Västkustens militärkommando
Västkustens marinkommando



Avvecklades och upplöstes 2000
Fo 33 Göteborgs skärgårds försvarsområde 1942–1958 Uppgick 1958 i Göteborgs försvarsområde
Fo 34 Uddevalla försvarsområde
Älvsborgs försvarsområde
Älvsborgs försvarsområde
1942–1958
1958–1975
1975–1998


Älvsborgs regemente


Uppgick 1998 i Västra Götalands försvarsområde
Fo 35 Skövde försvarsområde
Skaraborgs försvarsområde
1942–1974
1974–1997

Skaraborgs regemente

Uppgick 1998 i Västra Götalands försvarsområde
Beteckning Namn Aktiv Försvarsområdesregemente Anmärkning
Fo 41 Linköpings försvarsområde
Östergötlands försvarsområde
1942–1975
1975–1997

Livgrenadjärregementet

Uppgick 1998 i Södermanlands och Östergötlands försvarsområde
Fo 42 Norrköpings försvarsområde 1942–1953 Uppgick 1953 i Linköpings försvarsområde
Fo 42 Gotlands försvarsområde 1983–2000 Gotlands militärkommando
Fo 43 Strängnäs försvarsområde
Södermanlands försvarsområde
Södermanlands och Östergötlands försvarsområde
1942–1973
1973–1997
1998–2000

Södermanlands regemente
Södermanlands regemente


Uppgick 1998 i Södermanlands och Östergötlands försvarsområde
Fo 44 Stockholms försvarsområde
Stockholms försvarsområde
Stockholms försvarsområde
1942–1975
1975–1984
1984–2000

Livgardets dragoner
Svea livgarde
Fo 45 Norrtälje försvarsområde 1942–1946 Fördelades 1947 på Stockholms försvarsområde och Uppsala försvarsområde
Fo 46 Stockholms skärgårds försvarsområde
Vaxholms försvarsområde
1942–1946
1947–1975


Uppgick 1975 i Stockholms kustartilleriförsvar
Fo 47 Uppsala försvarsområde
Uppsala försvarsområde
Uppsala och Västmanlands försvarsområde
1942–1974
1974–1997
1998–2000

Upplands regemente
Upplands regemente
Fo 48 Västerås försvarsområde
Västmanlands försvarsområde
Västmanlands försvarsområde
Västmanlands försvarsområde
1942–1974
1974–1990
1990–1994
1994–1997

Upplands regemente

Västmanlands regemente



Uppgick 1998 i Uppsala och Västmanlands försvarsområde
Fo 49 Gävle försvarsområde
Gävleborgs försvarsområde
1966–1973
1973–1982

Hälsinge regemente

Beteckningsbyte 1982 till Fo 21 på grund av överflyttning till Nedre Norrlands militärområde
Beteckning Namn Aktiv Försvarsområdesregemente Anmärkning
Fo 51 Örebro försvarsområde
Örebro försvarsområde
1942–1975
1975–2000

Livregementets grenadjärer
Fo 52 Karlstads försvarsområde
Värmlands försvarsområde
1942–1973
1973–2000

Värmlands regemente
Fo 53 Falu försvarsområde
Kopparbergs försvarsområde
Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
1942–1973
1973–1997
1998–2000

Dalregementet
Dalregementet
Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet.
Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
Fo 54 Mora försvarsområde 1942–1953 Uppgick 1953 i Falu försvarsområde
Beteckning Namn Aktiv Försvarsområdesregemente Anmärkning
Fo 61 Umeå försvarsområde
Västerbottens försvarsområde
1942–1973
1973–2000

Västerbottens regemente
Beteckningsbyte 1966 till Fo 49 på grund av överflyttning till Mellersta militärområdet.
Uppgick 1998 i Dalarnas och Gävleborgs försvarsområde
Fo 62 Storumans försvarsområde 1942–1966 Uppgick 1966 i Umeå försvarsområde
Fo 63 Bodens försvarsområde
Bodens försvarsområde
Bodens försvarsområde
Norrbottens försvarsområde
1942–1975
1975–1994
1994–1997
1998–2000

Bodens artilleriregemente

Fo 64 Luleå försvarsområde 1942–1946 Uppgick 1947 i Bodens försvarsområde
Fo 65 Jokkmokks försvarsområde 1942–1975 Uppgick 1975 i Bodens försvarsområde
Fo 66 Kiruna försvarsområde
Kiruna försvarsområde
1942–1975
1975–1997

Lapplands jägarregemente

Uppgick 1998 i Norrbottens försvarsområde
Fo 67 Morjärvs försvarsområde
Kalix försvarsområde
1942–1946
1947–1997


Uppgick 1998 i Norrbottens försvarsområde

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6 
  • Svensk soldat, 1994 års utgåva. M7742-712011