Fasta mellanfolkliga domstolen – Wikipedia

	Fasta mellanfolkliga domstolen
Officiellt namn	Cour permanente de justice internationale
Typ av domstol	Internationell domstol
Etablerad	1922
Upplöst	1946
Efterföljare	Internationella domstolen
Webbplats	Rättsarkiv
Jurisdiktion
Jurisdiktion	Folkrätten
Auktoritet under	Nationernas förbund
Domare
Ordförande	José Gustavo Guerrero (1936-1945)
Säte
Säte	Fredspalatset, Haag

Fasta mellanfolkliga domstolen, ibland Permanenta internationella domstolen (franska: Cour permanente de justice internationale; engelska: Permanent Court of International Justice), var en internationell domstol som upprättades inom ramen för Nationernas förbund i januari 1922.^[1] Domstolens säte var i Haag i Nederländerna.

Mellan 1922 och 1940 meddelade domstolen domar i 66 mål mellan stater och vägledande beslut i 27 fall.^[2] Domstolen lades ner efter andra världskriget, i samband med att Nationernas förbund ersattes av det nybildade Förenta nationerna. I dess ställe inrättades dock en ny domstol, Internationella domstolen, ett av Förenta nationernas huvudorgan.

Historik

Bakgrund

Efter första världskriget förespråkades från akademiskt håll upprättandet av en internationell domstol som kunde besluta i tvister mellan stater. En internationell skiljedomstol fanns redan i form av Permanenta skiljedomstolen. Denna fungerade mer som en frivillig skiljenämnd än en riktig domstol; förhandlingarna hölls hemliga, skiljemännen sammanträdde på tillfällig basis och avlönades helt av de tvistande parterna. För att överkomma de begränsningar som liknande förfaranden hade beslöts i artikel 14 i akten om Nationernas förbund att man skulle inrätta en helt ny domstol, ständigt verksam och med regelbundet valda domare.^[1] Fasta mellanfolkliga domstolens stadga antogs i december 1920 och domstolen kunde till slut sammanträda för första gången i januari 1922. Dess säte blev Fredspalatset i Haag, där Permanenta skiljedomstolen sedan tidigare inrymdes.

Domstolens upphörande

Verksamheten upphörde i och med Tysklands invasion av Nederländerna 1940 och återupptogs ej under återstoden av andra världskriget, men formellt sett fortsatte domstolen att existera. Efter krigsslutet stod det klart att Nationernas förbund skulle upplösas och helt ersättas av Förenta nationerna. Samtliga domare i Fasta mellanfolkliga domstolen avgick från sina ämbeten i oktober 1945 och domstolen själv upphörde den 18 april 1946. Domstolens efterföljare är Internationella domstolen i Haag, vars domstolsstadga kom att baseras på Fasta mellanfolkliga domstolens stadga.^[3]

Lista över rättens ordförande

Bernard Loder, Nederländerna (1921–1924)
Max Huber, Schweiz (1925–1927)
Dionisio Anzilotti, Italien (1928–1930)
Mineichiro Adachi, Japan (1931–1934)
Cecil Hurst, Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (1934–1936)
José Gustavo Guerrero, El Salvador (1936–1945)

Se även

Permanenta skiljedomstolen

Referenser

^ [a b] Permanenta internationella domstolen i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
^ Maechling, Charles, Jr. (Winter 1978-1979). "The Hollow Chamber of the International Court", Foreign Policy 33: 101-120.
^ ”Förenta Nationernas Stadga och Stadga För den Internationella Domstolen”. DAG Repository. Arkiverad från originalet den 18 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220118215403/http://dag.un.org/handle/11176/387359?show=full. Läst 11 juni 2021.

Externa länkar

Permanent Court of International Justice - Internationella domstolen i Haag
Permanent Court of International Justice - worldcourts.com

[Runeberg-1] [a b] Permanenta internationella domstolen i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)

[2] Maechling, Charles, Jr. (Winter 1978-1979). "The Hollow Chamber of the International Court", Foreign Policy 33: 101-120.

[3] ”Förenta Nationernas Stadga och Stadga För den Internationella Domstolen”. DAG Repository. Arkiverad från originalet den 18 januari 2022. https://web.archive.org/web/20220118215403/http://dag.un.org/handle/11176/387359?show=full. Läst 11 juni 2021.

[1]

[2]

[3]