Fi Phoenicis – Wikipedia

	Fi Phoenicis (φ)
Observationsdata; Epok: J2000.0
Stjärnbild	Fenix
Rektascension	01t 54m 22,03347s
Deklination	-42° 29′ 49,0183″
Skenbar magnitud ()	+5,115
Stjärntyp
Spektraltyp	B9 V
U–B	-0,125
B–V	-0,06
Astrometri
Radialhastighet ()	5,5 ± 0,5 km/s
Egenrörelse (µ)	RA: -33,91 mas/år; Dek.: -28,17 mas/år
Parallax ()	10,63 ± 0,37
Avstånd	310 ± 10 lå (94 ± 3 pc)
Absolut magnitud ()	0,26 ± 0,13
Detaljer
Massa	2,85 ± 0,04 M☉
Radie	9,5 R☉
Luminositet	95 L☉
Temperatur	10 611 K
Metallicitet	+0,15 dex
Vinkelhastighet	13,5 km/s
Andra beteckningar
	φ Phe, CPD-43° 583, FK5 1053, GC 2315, HD 11753, HIP 8882, HR 558, SAO 215697

Fi Phoenicis (φ Phoenicis, förkortat Fi Phe, φ Phe) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en dubbelstjärna^[5] belägen i den nordöstra delen av stjärnbilden Fenix. Den har en skenbar magnitud på 5,12^[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 10,6^[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 310 ljusår (ca 94 parsek) från solen.

Egenskaper

Primärstjärnan Fi Phoenicis A är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B9 V^[3]. Den har en massa som är ca 2,9^[6] gånger större än solens massa, en radie som är ca 9,5^[7] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär ca 95^[6] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur på ca 10 600^[8] K. Den är kemiskt sett en ovanlig stjärna känd som en HgMn-stjärna, vilket innebär att den visar överskott av vissa element, såsom kvicksilver och mangan, och underskott av andra såsom helium, kobolt med flera.^[9]

Elementens överskott fördelas inhomogent över primärstjärnans yta. I synnerhet bildar stjärnan fläckar med större eller mindre överskott av yttrium, strontium, titan och krom.^[11] Stjärnan kan visa magnetfältsvariationer som är korrelerade med dessa fläckar,^[11]^[3] även om detta är omtvistat.^[12] Fördelningen varierar på månads- eller årsbasis. Genom att observera fläckarna har det beräknats en rotationsperiod på 9,5 dygn, tillsammans med bevis för "väldigt svag" skillnad i rotation. Rotationspolen är lutad mot siktlinjen med en vinkel på ca 53°.^[11]

Fi Phoenicis är en enkelsidig spektroskopisk dubbelstjärna med en omloppsperiod på tre år och en stor excentricitet på 0,6.^[11]^[5] Systemets radiella hastighetsvariation observerades av Campbell & Moore (1928), även om komponenterna inte identifierades förrän av Leone & Catanzard (1999). Data från Hipparcossatelliten verkade visa att den var en trippelstjärna, men efterföljande observationer har inte bekräftat detta. Rotationsplanet lutar 93° mot siktlinjen, vilket kan betyda att den är en förmörkelsevariabel.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
^ [a b c d] Cousins, A. W. J. (1972), "UBV Photometry of Some Very Bright Stars", Monthly Notes of the Astronomical Society of Southern Africa, 31: 69, Bibcode:1972MNSSA..31...69C.
^ [a b c] Hubrig, S.; et al. (November 2012), "Magnetic fields of HgMn stars", Astronomy & Astrophysics, 547: 24, arXiv:1208.2910 , Bibcode:2012A&A...547A..90H, doi:10.1051/0004-6361/201219778, A90.
^ de Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048 , Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.
^ [a b c d] Pourbaix, D.; et al. (August 2013), "The multiplicity of φ Phe revisited", Astronomy & Astrophysics, 556: 4, arXiv:1304.7756 , Bibcode:2013A&A...556A..45P, doi:10.1051/0004-6361/201321699, A45
^ [a b c d] Zorec, J.; Royer, F. (January 2012), "Rotational velocities of A-type stars. IV. Evolution of rotational velocities", Astronomy & Astrophysics, 537: A120, arXiv:1201.2052 , Bibcode:2012A&A...537A.120Z, doi:10.1051/0004-6361/201117691.
^ [a b] Shulyak, D.; et al. (2014), "Interferometry of chemically peculiar stars: Theoretical predictions versus modern observing facilities", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 443 (2): 1629, arXiv:1406.6093 , Bibcode:2014MNRAS.443.1629S, doi:10.1093/mnras/stu1259.
^ [a b] https://www.universeguide.com/star/phiphoenicis. Hämtad 2018-02-10.
^ [a b] Briquet, M.; et al. (February 2010), "Dynamical evolution of titanium, strontium, and yttrium spots on the surface of the HgMn star HD 11753", Astronomy and Astrophysics, 511: 6, arXiv:1003.1902 , Bibcode:2010A&A...511A..71B, doi:10.1051/0004-6361/200913775, A71.
^ "phi Phe". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-09-21.
^ [a b c d] Korhonen, H.; et al. (May 2013), "Chemical surface inhomogeneities in late B-type stars with Hg and Mn peculiarity. I. Spot evolution in HD 11753 on short and long time scales", Astronomy & Astrophysics, 553: 16, arXiv:1302.5119 , Bibcode:2013A&A...553A..27K, doi:10.1051/0004-6361/201220951, A27.
^ Kochukhov, O.; et al. (June 2013), "Are there tangled magnetic fields on HgMn stars?", Astronomy & Astrophysics, 554: 12, arXiv:1304.6717 , Bibcode:2013A&A...554A..61K, doi:10.1051/0004-6361/201321467, A61.

Externa länkar

https://www.universeguide.com/star/phiphoenicis

[A-1] [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752 , Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.

[B-2] [a b c d] Cousins, A. W. J. (1972), "UBV Photometry of Some Very Bright Stars", Monthly Notes of the Astronomical Society of Southern Africa, 31: 69, Bibcode:1972MNSSA..31...69C.

[C-3] [a b c] Hubrig, S.; et al. (November 2012), "Magnetic fields of HgMn stars", Astronomy & Astrophysics, 547: 24, arXiv:1208.2910 , Bibcode:2012A&A...547A..90H, doi:10.1051/0004-6361/201219778, A90.

[4] Bruijne, J. H. J.; Eilers, A.-C. (October 2012), "Radial velocities for the HIPPARCOS-Gaia Hundred-Thousand-Proper-Motion project", Astronomy & Astrophysics, 546: 14, arXiv:1208.3048 , Bibcode:2012A&A...546A..61D, doi:10.1051/0004-6361/201219219, A61.

[D-5] [a b c d] Pourbaix, D.; et al. (August 2013), "The multiplicity of φ Phe revisited", Astronomy & Astrophysics, 556: 4, arXiv:1304.7756 , Bibcode:2013A&A...556A..45P, doi:10.1051/0004-6361/201321699, A45

[F-6] [a b c d] Zorec, J.; Royer, F. (January 2012), "Rotational velocities of A-type stars. IV. Evolution of rotational velocities", Astronomy & Astrophysics, 537: A120, arXiv:1201.2052 , Bibcode:2012A&A...537A.120Z, doi:10.1051/0004-6361/201117691.

[G-7] [a b] Shulyak, D.; et al. (2014), "Interferometry of chemically peculiar stars: Theoretical predictions versus modern observing facilities", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 443 (2): 1629, arXiv:1406.6093 , Bibcode:2014MNRAS.443.1629S, doi:10.1093/mnras/stu1259.

[I-8] [a b] https://www.universeguide.com/star/phiphoenicis. Hämtad 2018-02-10.

[H-9] [a b] Briquet, M.; et al. (February 2010), "Dynamical evolution of titanium, strontium, and yttrium spots on the surface of the HgMn star HD 11753", Astronomy and Astrophysics, 511: 6, arXiv:1003.1902 , Bibcode:2010A&A...511A..71B, doi:10.1051/0004-6361/200913775, A71.

[10] "phi Phe". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2017-09-21.

[E-11] [a b c d] Korhonen, H.; et al. (May 2013), "Chemical surface inhomogeneities in late B-type stars with Hg and Mn peculiarity. I. Spot evolution in HD 11753 on short and long time scales", Astronomy & Astrophysics, 553: 16, arXiv:1302.5119 , Bibcode:2013A&A...553A..27K, doi:10.1051/0004-6361/201220951, A27.

[12] Kochukhov, O.; et al. (June 2013), "Are there tangled magnetic fields on HgMn stars?", Astronomy & Astrophysics, 554: 12, arXiv:1304.6717 , Bibcode:2013A&A...554A..61K, doi:10.1051/0004-6361/201321467, A61.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]