Folke Jonsson (Fånöätten) – Wikipedia

Folke Jonsson
Folke Jonsson
	Titlar
	Riddare
Utnämnd av	något av åren 1298 —1305
	Svenskt riksråd
Tidsperiod	1312
Utnämnd av	Birger Magnusson
	Personfakta
Personnamn	Folke Jonsson
Död	troligen 1313;
	Släkt
Frälse- eller adelsätt	Fånöätten
Sätesgård	Fånö
Far	Johan Karlsson (Fånöätten)
Mor	Ragnhild Erlandsdotter (Finstaätten)
Barn	Jon Folkesson (Fånöätten)
	Heraldiskt vapen
	;

För liknande personnamn, se Folke Jonsson.

Folke Jonsson, troligen död 1313, var en svensk riddare (utnämnd något av åren 1298–1305), och riksråd. Han var son till Johan Karlsson (Fånöätten) och Ragnhild Erlandsdotter (Finstaätten). Hans maka är okänd, men antas ha varit nära besläktad med marsken Torgils Knutsson.^[1]

Enligt Erikskrönikan fick Folke Jonsson berätta för Torgils Knutsson att han skulle avrättas, och Folke nämns den 9 februari 1306 tillsammans med Kristiern, fogde på Stockholms slott, som sigillvittne i marskens testamente. De var också båda bland marskens åtta exekutorer. Efter att hertigarna Erik och Valdemar samma höst fängslade sin bror, kung Birger Magnusson, i Håtunaleken fick Folke av dem gods som tagits från Torgils och Kristiern, och uppträder de följande åren som hertigarnas man. År 1310 mottog han dock en gård från kung Birger, och år 1312 tillhörde han kungens råd.^[1]

Barn:

Birger Folkesson, nämnd när han till ärkebiskop Olof säljer mark i Flottsund ^[2]
Jon Folkesson (Fånöätten), kanik i Uppsala, död 1335 eller 1336. Med Jon Folkesson utslocknade Fånöätten, och han ärvdes av mödernefränder, av vilka en var gift med södermanlandslagmannen Lars Ulfsson (Ama).