Framkallande av fara för annan – Wikipedia
Framkallande av fara för annan är ett brott enligt 3 kap 9 § Brottsbalken.[1]
Utsätter någon av grov oaktsamhet annan för livsfara eller fara för svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom, dömes för framkallande av fara för annan till böter eller fängelse i högst två år. Farerekvisitet har prövats av Högsta domstolen i NJA 1987 s. 490.[2]
En HIV-smittad kvinna hade oskyddat vaginalt och oralt samlag. Hon dömdes för framkallande av fara för annan till fängelse ett år. Högsta domstolen fastställde beslut om utvisning.[3] En HIV-infekterad man som har haft oskyddade samlag med tio olika personer dömdes till ett års fängelse samt till att utge skadestånd till flera målsägande.[4] En man har dömts för framkallande av fara för annan bestående i att han hanterat en så kallad bengalisk eld vid en fotbollsmatch.[5]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ 3 kap. 9 § Brottsbalken (1962:700)
- ^ NJA 1987 s. 490
- ^ NJA 1995 s. 448
- ^ NJA 2004 s. 176
- ^ RH 2008:15