Furstbiskopsdömet Osnabrück – Wikipedia

Furstbiskopsdömet Osnabrück
Hochstift Osnabrück (Tyska)

1225–1803


Vapen

Furstbiskopsdömet Osnabrücks utsträckning år 1786.
Furstbiskopsdömet Osnabrücks utsträckning år 1786.
Furstbiskopsdömet Osnabrücks utsträckning år 1786.
Huvudstad Osnabrück



Bildades 1225
 – bildades ur Hertigdömet Sachsen
Upphörde 1803
 – uppgick i Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg
Areal 2 297 km² (1803)
Idag del av Niedersachsen, Osnabrücks stift

Furstbiskopsdömet Osnabrück var ett riksomedelbart furstbiskopsstift i westfaliska kretsen. Det ursprungliga stiftet grundlades av Karl den store, sannolikt kring 810.

I westfaliska freden 1648 bestämdes, att det skulle omväxlande ha en katolsk och en evangelisk biskop, den senare av huset Braunschweig-Lüneburg. Den siste biskopen var hertig Fredrik av York. 1803 sekulariserades stiftet och förenades med Kurfurstendömet Braunschweig-Lüneburg. Stiftsärendena sköttes därefter av biskopen i Hildesheim, tills Osnabrück 1857 åter fick egen biskop, utan världslig besittning.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Osnabrück, 1904–1926.