Gustav Johansson (riksdagsman) – Wikipedia

För liknande namn, se Gustav Johansson.
Gustav Johansson

Mandatperiod
1945–1962
Valkrets Stockholms stad
Född Karl Gustav Johansson
13 mars 1895
Ransbergs socken, Skaraborgs län, Sverige
Död 9 april 1971 (76 år)
Oscars församling, Stockholms län, Sverige
Nationalitet Svensk Sverige
Politiskt parti Sveriges kommunistiska parti
Yrke Tidningsman, författare, politiker
Maka Eva Palmaer-Johansson
(gift 1929–1971; hans död)
Barn Ola Palmær (1932–2011)
Hagar Palmær (1936–1996)
Carsten Palmær (född 1946)

Karl Gustav Johansson, född 13 mars 1895 i Ransbergs socken, Skaraborgs län, död 9 april 1971 i Oscars församling, Stockholm,[1] var en svensk charkuteriarbetare, tidningsman och politiker, ledamot av Stockholms stadsfullmäktige 1942–1944 och riksdagsledamot av andra kammaren 1945–1962 för Sveriges kommunistiska parti (SKP).

Han var en produktiv och mångsidig tidningsman i kommunistiska tidningar som Stormklockan 1923–1927, Folkets Dagblad Politiken 1927–1929 och Ny Dag, där han medverkade från starten 1930 och var chefredaktör 1934–1959. Vid sidan av sitt politiska författarskap skrev Johansson även vers och litteraturkritik under signaturen Hjorvard, och bland annat några texter åt revykungarna Ernst Rolf och Karl Gerhard.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Från 1910 arbetade Johansson som livsmedelsarbetare, först i Stockholm och sedan en kortare tid i Gävle. Han anslöt sig 1914 till Socialdemokraterna och deras ungdomsförbund, och vid brytningen med partiet följde han med ungdomsförbundet i bildandet av Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV). I samband med SSV:s splittring 1921 och tillkomsten av Sveriges kommunistiska parti (SKP) valdes Johansson till det kommunistiska ungdomsförbundets centralstyrelse och verkställande utskott.

Redan 1917 hade Johansson börjat medverka i Stormklockan, och 1921 medverkade han under en kort period i Folkets Dagblad Politiken. Efter att ha inträtt som tillförordnad redaktör för Stormklockan 1922 blev han kongressvald redaktör 1923, men 1927 återvände han till Folkets Dagblad Politiken för att arbeta som utrikesredaktör, samtidigt som han inträdde i partiets centralstyrelse. Vid partisprängningen 1929 anslöt sig Johansson till Hugo Silléns Kominterntrogna falang, vilket ledde till att han fick lämna Folkets Dagblad Politiken, då tidningen övertogs av Kilbom-falangen. Sillén-falangen, som kunde överta själva partiapparaten, utgav från 2 januari 1930 Ny Dag, sedan man från oktober till december 1929 utgivit Stormklockan som sexdagarstidning i konkurrens med Folkets Dagblad Politiken. Efter att redan från starten ha medverkat i Ny Dags redaktion efterträdde Johansson Hugo Sillén som chefredaktör för tidningen 1934. Johansson var Ny Dags chefredaktör fram till januari 1959, då han efterträddes av C.-H. Hermansson.

Redan 1929 valdes Johansson till det ombildade partiets centralkommitté och arbetsutskott, där han kvarstod till 1964. Han var stadsfullmäktigeledamot i Stockholm 1942–1944 och riksdagsledamot av andra kammaren 1945–1962, och särskilt under 1950-talet intog Johansson en ledande ställning inom den kommunistiska lokalpolitiken i Stockholm. Förutom en omfattande politisk debattlitteratur resulterade Johanssons litterära talang i ett flertal dikter, visor och kupletter som han utgav under pseudonymen Hjorvard, delvis tillsammans med Ture Nerman.[2]

Sedan 1929 var Johansson gift med Eva Palmær (1904–1995), även hon aktiv inom SKP. Tillsammans fick paret tre barn, bibliotekarien Ola Palmær (1932–2011), studierektorn Hagar Palmær (1936–1996), mor till Martin Jonols och Magnus Montelius, och författaren Carsten Palmær (född 1946).

När Johansson avled 1971 lät dåvarande Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna) publicera en dödsruna, skriven av Frank Baude, i tidningen Proletären, där Johansson hyllas för sina stora insatser i kommunismens tjänst, samtidigt som man beklagade att han inte fullt ut förstod den urartning som drabbat Sovjetunionen efter revisionisternas maktövertagande under 1950-talet, och hans stöd till Warszawapaktens intåg i Tjeckoslovakien 1968. Utdrag från dödsrunan:

Med pennan som sitt svärd tillfogade han klassfienden och hans agenter många skarpa hugg. Mycket uppskattade var hans "vinklar" i tidningen där han i kåseriets form skänkte arbetare, uttröttade efter en hård arbetsdag, ett utsökt klassnöje.[källa behövs]

Gustav Johansson är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.[3]

Bibliografi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Kommunismen – en kristidsföreteelse i utdöende eller en segrande världsrörelse? Reflektioner kring de polska, franska, tyska och svenska valen. Stockholm: Fram. 1928. Libris 1332600 
  • Krigshetsarnas dimbildningsbataljon: en vidräkning med den pacifistiska propagandan. Stockholm: Fram. 1929. Libris 1332601 
  • Folkfrontens segrar i Frankrike och Spanien. Stockholm: Arbetarkultur. 1936. Libris 1372463 
  • Trotskij och trotskismen. Stockholm: Arbetarkultur. 1937. Libris 1372467 
  • Krigets väg och fredens: fakta och dokument om kommunistiska partiets politik. Stockholm: Arbetarkultur. 1940. Libris 1372464 
  • Resa i Baltikum. Stockholm: Arbetarkultur. 1940. Libris 1372465 
  • Provokationer, processer, polisövergrepp. Stockholm: Arbetarkultur. 1941. Libris 1409076 
  • Hjorvards visor: ett urval från 20 år. Stockholm: Sveriges kommunistiska ungdomsförbund. 1942. Libris 1400626 
  • Käck rebell. Politik, satir och respektlöst rimmeri: ett urval artiklar, kåserier, dikter och kupletter. Stockholm: Arbetarkultur. 1945. Libris 1409075 
  • Revolutionens ambassadör: Alexandra Kollontays liv och gärning (åren 1872–1917). Stockholm: Arbetarkultur. 1945. Libris 1399196  (under pseud. Carsten Halvorsen)
  • 30 års sovjetmakt. Stockholm: Arbetarkultur. 1947. Libris 1409078 
  • Sagt på frukostrasten: om prisstegring, skatteplundring och krigsfara. Stockholm: Arbetarkultur. 1952. Libris 1454069 
  • Vanartiga barn. Stockholm: Arbetarkultur. 1955. Libris 1454070 
  • Säpometoder, tjallare och mytomaner. Staffanstorp: Cavefors. 1968. Libris 8081111 
  • Svenska folkets undangömda öden. Staffanstorp: Cavefors. 1969. Libris 376443 

Redaktörskap

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges Släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231 
  2. ^ ”K Gustav Johansson”. Svenskt biografiskt lexikon. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=12143. Läst 22 januari 2017. 
  3. ^ ”Johansson, Karl Gustaf”. SvenskaGravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/45868544. Läst 28 januari 2023. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gustav_Johansson_(riksdagsman)&oldid=55771707”