Hans Dhejne – Wikipedia

Hans Dhejne, född 27 september 1891 i Malmö, död 1 juli 1986, var en svensk författare och kulturskribent.

Han var son till Wilhelm Dhejne och Hilda Andersson. Hans Dhejne gifte sig 1925 med Iris Hagman.

Han medverkade i över 60 år på Sydsvenska Dagbladets kultursidor. Som författare debuterade han 1913 med Unga vandringsår och blev främst känd som en finstämd poet och naturskildrare. Han översatte också poesi från engelska och tyska (bl.a. Herman Hesse).[1]

Han framträdde även som bildkonstnär, främst med akvareller. Hans konst visades på utställningar i Lund och Malmö; han är representerad på Malmö museum.

  • Unga vandringsår: dikter (Framtiden, 1913)
  • Medaljonger: dikter (Bonnier, 1915)
  • Flöjt och pilepipa: dikter (Bonnier, 1917)
  • Klockbojen: dikter (Norstedt, 1922)
  • Den dunkla vingen: dikter (Norstedt, 1930)
  • Lyriska etyder: dikter (Norstedt, 1933)
  • Romantiker på resa: dikter (Norstedt, 1935)
  • Galjonsbilden: dikter (Norstedt, 1937)
  • Skåne i vindrutan: kåserier och skisser (Gleerup, 1939)
  • Fågelröster: dikter (Gleerup, 1940)
  • Sången om Danmark och andra dikter (Norstedt, 1941)
  • Prinsen, vinhuset och harmonien (Gleerup, 1944)
  • Valda dikter (Norstedt, 1946)
  • Danskt: text och teckningar (Allhem, 1951)
  • Resa till Avignon: text och teckningar (Allhem, 1954)
  • Danmark (fotografier av bland andra Toni Schneiders och Inga Aistrup, introduktion och bildkommentar Hans Dhejne) (Allhem, 1957)
  • Brev från Danmark: text och teckningar (Allhem, 1961)
  • Akantus: dikter (Norstedt, 1963)
  • Städer och landskap (Sydsvenska dagbladet, 1965)
  • Monolog om böcker (Malmö: Lundgrens bokhandel, 1968)
  • Då voro bokarna ljusa (Gleerup, 1971)
  • Vem var Törneros?: några anteckningar (Malmö: Lundgrens bokhandel, 1973)
  1. ^ Litteraturlexikon: svensk litteratur under 100 år (Natur och kultur, 1974), s. 60

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]