French
DeutschIda von Plomgren – Wikipedia
| Ida von Plomgren | |
 | |
| Född | 9 september 1870[1][2] Livgardet till häst församling[3][2], Sverige |
|---|---|
| Död | 26 mars 1960[1] (89 år) Hedvig Eleonora församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Fäktare[1], kvinnosakskvinna[1], författare[1] |
| Arbetsgivare | Fredrika Bremer-förbundet[4][1] |
| Föräldrar | Lotten von Plomgren |
| Utmärkelser | |
| Illis Quorum (1934)[5] Patriotiska sällskapets guldmedalj (1941) | |
| Redigera Wikidata | |
Ida Amalia von Plomgren, född 9 september 1870 på Måstena i Södermanlands län, död 26 mars 1960, var en svensk feminist och en av de första svenska mästarinnorna i florettfäktning[6].
Hon var mest känd i sina kretsar under smeknamnet Plom.[7]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ida von Plomgren var dotter till överste Erland von Plomgren och friherrinnan Lotten Liljencrantz.
Ida von Plomgren anställdes på Fredrika Bremer-förbundets byrå 1900 och kom att jobba där under hela sitt yrkesliv, bland annat som sekreterare 1916–1937. Senare blev hon chef för förbundets yrkesrådgivningsbyrå.[8] Hon var medlem i styrelsen 1917–1942 och ordförande i Fredrika Bremer-förbundets stockholmskrets 1931–1938.
Plomgren valdes in i sällskapet Nya Idun 1907. Hon var sällskapets sekreterare 1918–1921 och sedan ordförande 1921–1935.[7]
Även på sin fritid engagerade Plomgren sig i föreningslivet. Hon var aktiv i Stockholms Kvinnliga Fäktklubb, som grundats 1905 av Janken Wiel-Hansen. Plomgren var sekreterare i klubben från att den grundades 1905 till 1923 och var sedan vice ordförande 1923–1938. Hon blev svensk mästare i florettfäktning 1909[källa behövs], som en av de första kvinnorna i Sverige[6]. Hon var även ordförande i Stockholms Lyceumklubb 1921–1927, medlem av styrelsen för lanthushållningsseminariet vid Rimforsa 1922–1936 samt sekreterare och kassaförvaltare i föreningen Vaksamhet från 1927.
Plomgren skrev artiklar i tidningar och tidskrifter, bland annat för Hertha.[8] Tillsammans med Annie Bergman skrev hon flera spex för Nya Idun.[7] Hon skrev även teaterstycken för Stockholms Kvinnliga Fäktklubb. Wiel-Hansen spelade i flera av de teaterstycken som Plomgren skrev, både för Stockholms Kvinnliga Fäktklubb och i Nya Idun.[6]
Ida von Plomgren och Janken Wiel-Hansen företog flera resor ihop, bland annat till Bayern och Norge.[6] De delade bostad och bodde på samma adress åtminstone de sista 15 åren före Wiel-Hansens död 1938.[6][9][10] Plomgren var ensam förmånstagare i testamentet som Janken Wiel-Hansen upprättade kort före sin död.[6] Plomgren levde 20 år till.
Plomgren tilldelades Illis Quorum av åttonde storleken 1934 och Patriotiska sällskapets guldmedalj 1941.[8]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Plomgren, Ida Amalia von i Vem är Vem?: Stockholmsdelen (första upplagan, 1945)
- Döda 1958–1968 i Vem är det 1969
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f g] Ida Amalia von Plomgren Fäktare, kvinnosakskvinna, skribent, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: IdaAmaliavonPlomgren, läst: 29 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Livgardets till häst församlings kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/SSA/0005I/C/3 (1841-1887), bildid: 00025789_00074, sida 141, födelse- och dopbok, läs onlineläs online, läst: 29 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ von Plomgren, Ida Amalia, f. 1870 i Livgardet till häst Stockholm, Kontorsbiträde, Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 29 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Paul Harnesk (red.), von Plomgren, Ida Amalia, fröken,Sthlm,, Vem är Vem? Stockholmsdelen, Vem är Vem Bokförlag, 1945, s. 660, läs onlineläs online, läst: 29 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ Nils Bohman (red.), 3. Plomgren, Ida Amalia von,kvinnosakskvinna,, Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 6 P-Sheldon, vol. 6, Albert Bonniers Förlag, 1949, s. 143, läs onlineläs online, läst: 29 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f] Andersson, Bodil (2022). ”Den fäktande damen: En resväska och en historia om queerhet”. Norsk museumstidsskrift 8 (1): sid. 24–41. doi:. ISSN 2464-2525. http://www.idunn.no/doi/10.18261/mus.8.1.3. Läst 12 oktober 2023.
- ^ [a b c] Barbro Waldenström (21 oktober 2014). ”Ida von Plomgren”. Sällskapet Nya Idun. https://nyaidun.se/ida-von-plomgren/. Läst 12 oktober 2023.
- ^ [a b c] Camilla Bergvall (29 augusti 2020). ”Ida Amalia von Plomgren”. Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. skbl.se. http://skbl.se/sv/artikel/IdaAmaliavonPlomgren. Läst 12 oktober 2023.
- ^ ”Stockholms stadsarkiv: Rotemansarkivet (098950240260).”. sok.stadsarkivet.stockholm.se. https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/Rotemannen2012/Print.aspx?Id=098950240260. Läst 12 oktober 2023.
- ^ ”Stockholms stadsarkiv: Rotemansarkivet (098950240250)”. sok.stadsarkivet.stockholm.se. https://sok.stadsarkivet.stockholm.se/Rotemannen2012/Print.aspx?Id=098950240250. Läst 12 oktober 2023.
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Bergvall, Camilla: Ida Amalia von Plomgren i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon (29 augusti 2020) CC-BY
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- ”Dit vi hunnit - propagandafilm för Fredrika Bremer Förbundet 1934”. Fredrika Bremer-förbundet. 10 november 1934. https://stockholmskallan.stockholm.se/post/22246. Läst 29 augusti 2020. - Berättaren Ida von Plomgren sammanfattar hur långt kampen för kvinnornas rättigheter kommit och guidar oss genom förbundets olika verksamhetsområden.
- "Kvinnor och fäktkonsten" av Ida von Plomgren 2077/61880 Hertha Årg. 1, N:r 9 - År 1914 sidan 181
|