Idols – Wikipedia

Idols
Länder med programformatet, blåa länder sänder programmet, de gröna har tävlingar men de sänds inte i TV.
Genre	Reality
Skapad av	Simon Fuller
Sändning
Kronologi
Relaterade program	Pop Idol World Idol

Idols är ett programformat för television kopplat till 19 TV och Fremantle. Formatets upphovsman är engelske tv-producenten och artistmanagern Simon Fuller som även skapat So You Think You Can Dance samt är, eller har varit, manager åt David- och Victoria Beckham, Claudia Schiffer, Annie Lennox, Andy Murray, Spice Girls och Carrie Underwood.

Den första serien av Idols var brittiska Pop Idol som hade premiär på ITV i Storbritannien den 6 oktober 2001.^[1] Den brittiska, första versionen, producerades av Thames Television. Formatet går i korthet ut på att man ska finna en ny popstjärna. För att hitta en sådan anordnas auditioner där en jury får välja ut vilka som ska gå vidare i tävlingen. Programmet utvecklas sedan till ett direktsänt program där de kvarvarande deltagarna slås ut en i taget tills det finns en vinnare. Juryordföranden Simon Cowells medverkan i originalprogrammet var så framgångsrik att när den amerikanska versionen av formatet skulle lanseras hade Cowell en given plats i jury. Idag (2009) är American Idol USA:s i särklass mest sedda TV-underhållning.

Anledningen till att formatet internationellt såldes som Idols och inte Pop Idol är att ordet "Pop" fått avskaffats efter en juridisk tvist med skaparna av programmet Popstars. Här handlade det om att ta ut en ung popidol. Den 9 februari 2002 stod Will Young som den första säsongens slutsegrare. En andra säsong, som avslutades den 20 december 2003, vanns av Michelle McManus.

I tabellen nedan finns några av versionerna:

• Simon Fuller
• Fame Factory
• Popstars

• FremantleMedias sida om Idol