French
DeutschIlse Weber – Wikipedia
| Ilse Weber | |
.jpg) | |
| Född | Ilse Herlinger[1] 11 januari 1903[2][3][4] Vítkovice[5][6] |
|---|---|
| Död | 6 oktober 1944[2][3][7] (41 år) Auschwitz II-Birkenau, Auschwitz[7] eller Oświęcim[5] |
| Medborgare i | Österrike-Ungern och Tjeckoslovakien |
| Sysselsättning | Författare[8], poet[8][6], barnboksförfattare, kompositör[8], prosaist[6] |
| Redigera Wikidata | |
Ilse Weber (född Herlinger), född 11 januari 1903 i Witkowitz (Vitkovice, Tjeckien), död 6 oktober 1944 i Auschwitz var en judisk författare och musiker från Tjeckoslovakien. Hon är känd för de sånger hon skrev under interneringen i gettot/koncentrationslägret Theresienstadt 1942–1944.
Sånger i Theresienstadt
[redigera | redigera wikitext]I Theresienstadt var Ilse Weber sjuksköterska och tog hand om de svaga och sjuka barnen. En del av hennes behandling bestod i att spela musik och sjunga tillsammans med dem. Hon bildade även en barnkör och satte upp barnteaterpjäser. Ilse Weber skrev pjäser och berättelser för barn samt över hundra dikter, varav många tonsattes.[9]
Ilse Webers texter och musik har överlevt. Hennes visor har bland annat tolkats av Anne Sofie von Otter som 2007 gav ut CD:n Terezín/Theresienstadt med sånger skrivna i lägret av ett flertal kompositörer. En samling av Webers brev och poem publicerades i Tyskland 2008 – Ilse Weber: Wann wohl das Leid ein Ende hat (När kommer lidandet få ett slut).
Biografi
[redigera | redigera wikitext]
Ilse Weber växte upp i Witkowitz i dåvarande Tjeckoslovakien och var före kriget poet och författare till en mängd berättelser för barn som framförallt publicerades i olika tidskrifter i Centraleuropa. 1930 gifte hon sig med Wilhelm Weber; de bosatte sig i Prag där Ilse arbetade för den tjeckiska radion. Paret Weber fick två söner, Tommy och Hanus.
I oktober 1938 besatte Nazityskland territoriet Sudetlandet (västra Tjeckoslovakien) och den 15 mars 1939 proklamerade Adolf Hitler, från slottet i Prag, hela Tjeckien som det tyska ”Protektoratet Böhmen och Mähren”.
I maj 1939 skriver Ilse Weber i ett brev till sin syster: “Jag ska berätta för dig vad som hände mig, till exempel, en marknadsdag. Jag bor ganska nära marknaden och vägen dit är inte lång. Först träffade jag Fru Röhrer (…). Hon var god vän till min syster och vi tyckte mycket om varandra. Först hälsade hon mig med ”God morgon!” men genast efteråt, log hon hånfullt och la till ”Heil Hitler!” Några steg senare. Jag möter Fru Hocke. (…). Hon är gift med en arbetare och kom en gång till mig när hon hade stora bekymmer. Hon arbetade i mitt hus…Plötsligt stirrar hon rätt ut i luften. Sedan möter jag Fru Rozehnal…hon går förbi med ett stenansikte och känner oss inte längre. Andra tyska vänner ser ned i marken. Endast mycket få hälsar ännu vänligt på mig och – för att säga sanningen – några av dessa finns fortfarande.”[10] (översättning från engelskan)
Familjen Weber bestämde sig för att sända sin son Hanus i säkerhet utomlands och han kom samma år med en Kindertransport (svenska barntransport) till Sverige.[11] Resten av familjen deporterades senare till koncentrationslägret och gettot Theresienstadt.
I Yad Vashems arkiv över Förintelsens offer kan man i ett formulär ifyllt av hennes svägerska läsa: Namn: Ilse Weber, författarinna; Nationalitet före den tyska ockupationen: Jiddisch; Boendeort under kriget: Prag; Mannens namn: Wilhelm Weber; Antal barn: 2; Plats, datum och dödsorsak: Auschwitz 1944; Namn på avlidna barn: sonen Tommy, 5 år; Plats och dödsdatum: Auschwitz 1944.[12]
Den 8 februari 1942 hade Ilse, Wilhelm och Tommy Weber, tillsammans med hundratals av Prags judar, förts till Theresienstadt. Två år senare, den 6 oktober 1944, valde Ilse, med deras femårige son Tommy, att följa Wilhelm som utvalts till deportation till Auschwitz. Där mördades Ilse och Tommy.[13][14]
Wilhelm och Hanus överlevde Förintelsen och kriget. Wilhelm Weber dog 1974. Sonen Hanus har skrivit en bok om sin mor, "Ilse", utgiven i Sverige 2000 och i engelsk översättning 2004. Hanus Weber är pensionerad utrikesreporter och före detta producent vid Sveriges Radio.[11][14][15] Hanus avled den 14 september 2021 i Alzheimers sjukdom.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Livia Rothkirchen:The Jews of Bohemia and Moravia: facing the Holocaust, University of Nebraska Press 2006, ISBN 978-0803239524.
- Yad Vashem
- Ilse Weber på engelska Wikipedia (15.11.2009)
- Scena.org, Intervju med Ann-Sofie von Otter.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jk01151450, läst: 31 augusti 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6044104, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 23170154, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jk01151450, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Renate Wall, Verbrannt, verboten, vergessen : kleines Lexikon deutschsprachiger Schriftstellerinnen 1933 bis 1945, andra utgåvan, Pahl-Rugenstein Verlag, 1989, s. 201-202, ISBN 978-3-7609-1310-0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Olomoucs vetenskapliga bibliotek, REGO, läs online, läst: 1 april 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Susanne Blumesberger, Handbuch der österreichischen Kinder- und Jugendbuchautorinnen, vol. 2, 2014, s. 1209-1212, ISBN 978-3-205-78552-1.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Archive of Fine Arts, abART person-ID: 19282, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ Rothkirchen, 2006, sid 271
- ^ Rothkirchen, 2006, sid 109
- ^ [a b] Intervju med Ann-Sofie von Otter
- ^ Yad Vashem
- ^ Yad Vashem
- ^ [a b] Ilse Weber, engelska Wikipedia
- ^ Seminarium Armémuseum 4.10.2009
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Hanus Weber & Pia Garde: Ilse , Föreningen Yad Layeled, 2000, ISBN 91-631-0145-9
- Hanus Weber: Ilse, A Love Story Without a Happy Ending, Författares Bokmaskin, Stockholm: 2004. ISBN 91-7910-561-0
- Ulrike Migdal: Ilse Weber, Wann wohl das Leid ein Ende hat, Carl Hanser Verlag,2008, ISBN 978-3-446-23050-7.