James Cagney – Wikipedia

	James Cagney
	James Cagney, omkring 1930.
Född	James Francis Cagney, Jr.; 17 juli 1899; New York, New York, USA
Död	30 mars 1986 (86 år); Stanford, Dutchess County, New York, USA
Utbildad vid	Columbia University och Stuyvesant High School
Aktiva år	1919–1984
Maka	Frances Vernon ; (1922–1986; hans död)
Barn	2
Betydande roller
	Rocky Sullivan i Panik i gangstervärlden ; Eddie Bartlett i Då lagen var maktlös ; George M. Cohan Yankee Doodle Dandy ; C.R. MacNamara i Ett, två, tre
	IMDb SFDb

James Francis Cagney, Jr., född 17 juli 1899 i New York i New York, död 30 mars 1986 i Stanford i Dutchess County, New York, var en amerikansk skådespelare och dansare. Cagney är känd för filmer som Public Enemy - samhällets fiende nr 1 (1931), Storstadens marodörer (1932), Panik i gangstervärlden (1938), Glödhett (1949), Dej ska jag ha! (1955) och Ragtime (1981). År 1942 erhöll han en Oscar för sitt energiska porträtt av George M. Cohan i filmen Yankee Doodle Dandy.

Biografi

James Cagney arbetade inom varietébranschen som sång- och dansman under 1920-talet och när han 1930 medverkade i en teateruppsättning av Penny Arcade, köpte Warner Brothers filmrättigheterna till pjäsen och tog med sig Cagney och hans kvinnliga motspelerska till Hollywood. Han fick sitt genombrott 1931 som gangster i Public Enemy - samhällets fiende nr 1.

Efter detta fortsatte han att medverka i ett stort antal filmer och blev snart känd som tuffing i roller som gangstrar och hårdingar. Likväl var det hans musikaliska talang som gjorde att han 1942 belönades med en Oscar för sin roll i den biografiska musikalfilmen Yankee Doodle Dandy.

Fram till 1961 hade han medverkat i omkring 60 filmer och han tog därefter ledigt från filmandet för att förkovra sig i att måla tavlor, vilket han sägs ha blivit mycket duktig i.

James Cagney blev tidigt en av de skådespelare, som stödde Screen Actors Guild, som kan sägas vara den första fackföreningen inom filmbranschen. Han var ordförande för fackföreningen mellan 1942 och 1944.^[1]

År 1973 instiftades av American Film Institute ett speciellt pris för utmärkta prestationer under livstiden – Lifetime Achievement Award – och Cagney blev 1974 den andre, som fick motta utmärkelsen. Hans gode vän Ronald Reagan tilldelade honom också presidentens frihetsmedalj 1984.

Cagneys hälsa blev alltmer vacklande i slutet av 1970-talet, men han medverkade 1981 i sin sista biofilm, Miloš Formans Ragtime och 1984 i tv-filmen Terrible Joe Moran.

Cagney hade många intressen förutom sitt arbete, vilket också visade sig vid hans begravning då bland bärarna av hans kista fanns boxaren Floyd Patterson och dansören Michail Barysjnikov.

Utmärkelser

Asteroiden 6377 Cagney är uppkallad efter honom.^[2]

Filmografi

1930 – The Doorway to Hell
1930 – Sinners' Holiday
1931 – Public Enemy - samhällets fiende nr 1
1931 – Other Men's Women
1931 – Spelhusets hemlighet
1931 – Blonde Crazy
1931 – Miljonären
1932 – Sensationernas män
1932 – Storstadens marodörer
1932 – Vinnaren tar allt
1933 – Footlight Parade
1933 – Picture Snatcher
1933 – Skandalen i Hollywood
1933 – Hard to Handle
1933 – Förvildad ungdom
1934 – Alle man på däck
1934 – Jimmy the Gent
1934 – He Was Her Man
1934 – Så'nt händer i Chicago
1935 – Den stora razzian
1935 – En midsommarnattsdröm
1935 – Frisco Kid
1935 – Min bror vid polisen
1935 – Här kommer flyget
1936 – Flygets hjältar
1936 – Utpressare
1937 – En 7-sjungande karl
1938 – Panik i gangstervärlden
1938 – Boy Meets Girl
1939 – Då lagen var maktlös
1939 – Oklahoma Kid
1939 – Blodigt upplopp
1940 – Regnbågsdivisionen
1940 – Mannen med järnnävarna
1940 – Revolt i Costa Rica
1941 – Rivaler på galej
1941 – Bruden kom per efterkrav
1942 – Yankee Doodle Dandy
1942 – Stormfåglar
1943 – You, John Jones!
1943 – En riddare utan fruktan
1945 – Den blodbestänkta solen
1947 – 13 Rue Madeleine
1948 – En dag av vårt liv
1949 – Glödhett
1950 – Kiss Tomorrow Goodbye
1950 – Vårflamman
1951 – Sista varningen
1951 – Stjärnkarusellen
1952 – Kapten Flagg
1953 – A Lion Is in the Streets
1955 – Nattpermission
1955 – Dej ska jag ha!
1955 – Rid för livet
1955 – 7 små filurer
1956 – Mannen som var lagen
1956 – Angeläget ärende
1957 – Mannen med tusen ansikten
1957 – Omringad (regi)
1959 – De sammansvurna
1959 – Våld i hamnen
1960 – The Gallant hours
1961 – Ett, två, tre
1981 – Ragtime
1984 – Den sista ronden

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.

Noter

^ ”James Cagney”. Sag-Aftra. https://www.sagaftra.org/james-cagney. Läst 29 september 2023.
^ ”Minor Planet Center 6377 Cagney” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=6377. Läst 22 juli 2023.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör James Cagney.
Bilder & media
James Cagney på Internet Movie Database (engelska)
Internet Broadway Database

[1] ”James Cagney”. Sag-Aftra. https://www.sagaftra.org/james-cagney. Läst 29 september 2023.

[2] ”Minor Planet Center 6377 Cagney” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=6377. Läst 22 juli 2023.

[1]

[2]