Johan Afzelius – Wikipedia

Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Johan Afzelius
Johan Afzelius. Miniatyrmålning.
Född	13 juni 1753[1] Larvs församling[1]
Död	20 maj 1837[1] (83 år) Uppsala församling[1], Sverige
Begravd	Uppsala gamla kyrkogård[2]
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet
Sysselsättning	Kemist
Arbetsgivare	Uppsala universitet
Föräldrar	Arvid Afzelius[1]
Släktingar	Adam Afzelius (syskon)[1] Pehr von Afzelius (syskon)
Redigera Wikidata

Johan Afzelius, född 13 juni 1753 i Larvs prästgård i Västergötland, död 20 maj 1837 i Uppsala, var en svensk kemist, son till Arvid Afzelius och bror till Adam Afzelius och Pehr von Afzelius.

Afzelius tog den filosofiska graden 1776, blev docent under Torbern Bergman 1777, utnämndes, efter någon tids föregående tjänstgöring i Bergskollegium, till adjunkt och laborator vid Uppsala universitet 1780 samt till professor i kemi 1784. Han efterlämnade endast få originalarbeten i kemi. Mest betydande är hans undersökning av myrsyran, vars olikhet med ättiksyran han påvisade. Med sina betydande insikter i kemi förenade han en tämligen vidsträckt allmän lärdom. Hans dyrbara mineralsamling utgör en viktig del av Uppsala universitets rikhaltiga mineraliekabinett.

Afzelius var i sin ungdom medlem i det år 1769 grundade Svenska Topographiska Sällskapet i Skara, som bedrev studier i naturalhistoria. Han invaldes 1801 som ledamot nummer 303 av Kungliga Vetenskapsakademien.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Afzelius, 2. Johan, 1904–1926.